Nocturnes – trailer och snyltbloggning

Ordlös som jag ofta blir inför de riktigt stora läsupplevelserna vill jag genom att hänvisa till en YouTube-trailer och en indisk Ishiguro-entusiasts blogg rekommendera Kazuo Ishiguros senaste bok, novellsamlingen Nocturnes – Five Stories of Music and Nightfall.

Sagt om deckare (2)

Deckare är en genre som alla faktiskt kan tycka om, de vet bara inte om det själv.

Sommarstiltje

o

Ring ring

Dags att byta ringsignal på telefonen, från Alan Rickman som läser Shakespeares Sonnet 130 When Love Speaks till det nya valet för alla som vill signalera sin goda litterära smak: Philip Roth Jewish Shouting Mix. Läs mer här.

Intellectual Daredevil

Se dagens WullfMorgenthaler.

En bok, ett citat - The Facts

They made being poor look so easy that I decided to follow their example and become poor myself someday, either as an English professor like Bob or as a serious writer who was so good that his books made no money.

Hemma hos Banksy

Det var tydligen inte så osannolikt som jag först trodde att springa på en Banksy just i Bristol. Nu har världens mest kända street-art-konstnär utställning på Bristol Museum och det ryktas att detta även är hans hemstad.

Originellt språk (IV)

Under ovannämnda rubrik, som lika gärna kunde ha hetat Originalet är alltid bäst, vill jag idag hänvisa språk- och översättningsintresserade att titta in hos La Bibliofille för att ta del av en diskussion kring ett stycke ur Virginia Woolfs Mrs. Dalloway.

Tema Sommarläsning

Även denna vecka gör jag en egen variant på tematrion. Lyran ber oss berätta om tre böcker/författare vi gärna läser i hängmattan under sommaren, men eftersom jag inte är så förutsägbar ens för mig själv att jag kan svara på denna fråga med någon större exakthet så listar jag istället några titlar som det i dagsläget känns rätt sannolikt att jag kommer ta för mig under sommaren.

Utpräglat lättsmält eller underhållande i klassisk mening tycker jag inte sommarläsningen behöver vara, utan jag tar gärna tillfället i akt att blanda skönlitteraturen med ämneslitteratur. Under sommaren är också effekterna av tillfällig språkförvirring i form av svorskande minst förödande, varför jag gärna läser böcker på norska och danska. En tredje urvalsgrund för min sommarläsning är att man gärna hinner läsa lite mer än man brukar under sommaren och därmed för omväxlingens skull ger sig på mer udda böcker som kanske inte skulle komma ifråga under resten av året.

Så vad tror ni om det här urvalet?

The Clash of Civilizations and the Remaking of World Order – Samuel P. Huntington
Blood, Sweat and Tea (Real life adventures in an inner city ambulance) – Tom Reynolds
De krenkede (sv: Ängeln i Groznyj) – Åsne Seierstad
The Metamorphosis – Franz Kafka
Woman in Jerusalem – Abraham B. Yehoshua

Heart of Darkness – Joseph Conrad
Hundene i Tessaloniki – Kjell Askildsen
Döden går på auktion – Jan Mårtenson

Javisst ja, veckans Roth ska ju också med. Till exempel skulle The Facts eller Operation Shylock kunna komma ifråga, allt efter väder, vind och läshumör.

Laptop

Funderar på att köpa ny laptop...

Döbra

Det händer inte ofta numera att jag gör fynd på bokreor, men idag hittade jag minsann en skatt på en lagerrensning. The Guardian Book of Obituaries, det håller ni väl med om, såna tillfällen kan man inte låta gå ifrån sig? Och om jag tvekade en sekund så övertygades jag av dronten på omslaget.

Boken innehåller dödsrunor över kända personligheter inom så vitt skilda områden som konst, sport, litteratur, politik, filosofi, historia och media, samt några till.

Så här underbart skrev t.ex. John Montague om Samuel Beckett:

Beckett is dead, a consummation he long claimed to seek. ‘I have no bone to pick with graveyards’ is one of the best of his bitter-sweet comments on the whole business. The world mourns the loss of a great writer, for whom recognition was almost a burden, and those of us who knew him will also miss a courteous, punctilious, faintly lunatic friend; a soft touch for a sob story or a permanent loan.

Boken kommer att bli ett utmärkt tillskott till min samling av kortare mellanläsningstexter. För istället för att läsa en novell, en essä eller en artikel kan man ju med fördel och för omväxlings skuld läsa en välformulerad dödsruna.

Tematrio – Danmark

Latmaskblogging gäller även för denna veckas tematrio. Nu gäller att vi ska berätta om tre danska favoriter, och för att inte låta som ett eko från tidigare tematrior får det bli följande:


1. Babettes gæstebud – Karen Blixen

2. Fugls føde – Peter Seeberg

3. En trädgård utan slut – Christina Hesselholdt

Klicka på titlarna för länk till tidigare bloggposter.

Konst… -igt?

I Siri Hustvedts senaste bok förekommer en konstnärligt överkreativ biperson som bland annat omtalas så här:

He’s investigating insanity because he thinks psychiatry is a mechanism of control, that madness is a form of creative being that’s squashed in hospitals and clinics. He says the whole discipline’s a fraud.

När man läser det här, är det månne fler än jag som börjar misstänka att en viss medialt uppmärksammad konstfackselev har hämtat idén till sitt examensarbete från The Sorrows of an American?

Tematriovariant – Dedikerad till mamma

I måndags annonserade Lyran en Tematrio om mamma. Uppgiften var att berätta om tre minnesvärda mammor ur litteraturen.

Mammor är inte ofta att återfinna som centrala figurer i de böcker jag läser, upptäckte jag när jag började leta. Men även om jag i och för sig vid det här laget har lyckats klura ut tre exempel på mammor från de senaste årens läsning, varav en är Roths I Married a Communist där hans före detta fru Claire Bloom har fått stå modell för en mamma med ett starkt men kanske inte helt sunt förhållande till såväl sin egen mor som till sin dotter, så väljer jag att göra en egen variant på veckans tematrio.

Här följer följaktligen tre böcker som författarna har dedikerat till sin mamma.

1. Atiq Rahimi – A Thousand Rooms of Dream and Fear

“To my mother and her abandoned dreams”

Jag har tidigare skrivit om boken här.

2. Barack Obama – The Audacity of Hope

“To the women who raised me –
My maternal grandmother, Tutu,
who’s been a rock of stability throughout my life,
and
My mother,
whose loving spirit sustains me still”

3. Ahmed Rashid - Taliban

“For my mother,
What I have seen she taught me to see.
I hope I have honoured it.
[…]”

De två sistnämnda är ju inte heller skönlitterära, men de förtjänar ändå att lyftas fram, för detta är mycket intressanta och läsvärda böcker som i högsta grad gör att mammorna har anledning att känna sig hedrade.

Rolig historia från tråkig bok

Den här boken var, om ni ursäktar uttrycket, skittråkig. Egentligen fattar jag inte vad det var som fick mig att köpa den. Jag borde ha förstått redan när jag tittade på omslaget att detta inte var någon bok för mig. Berättelsen består av återblickar, tankar och känslor som uppstår inom en före detta sergeant i det brittiska flygvapnet i samband med att han deltar i en dokumentärfilm om kriget.

Jag tror jag får skylla på Anina Rabe, som i en krönika som egentligen handlade om något helt annat råkade yttra några rosande ord om A.L. Kennedys Day. Anina Rabe har ju i alla fall brukat gå att lita på, och det finns alldeles säkert många som i likhet med henne uppskattar den underliggande dramatiken i det korthuggna och distanserade berättandet. Men för min del får det härmed vara nog sagt och tänkt om denna bok. Någon ljuspunkt ska jag ändå försöka lyfta fram, så det får bli en rolig historia som återberättas någonstans under handlingens gång:

Remembering what my uncle told me. Story from Gallipoli. He said the trenches were very close there and the lads used to yell at each other – the two sides: the Turks and our chaps – they used to yell back and forth, and the Turks, you’d hear them saying ‘Allah’ this and ‘Allah’ that, calling on their maker, and we’d yell something back in return and on it would go between the shooting. Turns out, the Turks, they thought we were like them, that we’d be calling on our maker. So they thought the name of our God was ‘Bastard’.

Virginias sommarstad

Ännu en återblick på englandsbesöket för några veckor sedan.

The Oxford Guide to Literary Britain & Ireland som jag hade beställt i planeringssyfte hade anlänt alldeles för nära inpå resan till att jag lyckades ta reda på särskilt många sevärdheter med litterär anknytning, så det blev till att improvisera efter karta, känsla och humör. Cornwallkusten bjuder på ett okänt antal små idylliska kustbyar vilka man når genom att vindla sig fram på landsvägar som är mycket smala och kantade av vacker men så påträngande växtlighet att man på vissa ställen spontant ber en bön till någon högre makt om man får möte, oberoende av om man tidigare har känt av någon religiös dragning eller ej. Vid änden av en sådan väg finns St Ives.

St Ives är konstnärernas by – överallt kryllar det av konstateljéer, gallerier och små konsthantverksbutiker. Dessutom är ljuset i St Ives av en alldeles särskild kvalitet. Det sägs ha en egen förmåga att ta sig runt hörn, och vetenskapliga mätningar har gjorts där det har påvisats att den unika blåtonen i ljuset inte bara är något som finns i konstnärernas medvetande.

Den dagen jag besökte St Ives erbjöd dock vädergudarna ett ihållande men tunt och fint regn med tillhörande molntäcke som skymde det berömda ljuset. Tittar man närmare efter på alla byns tak förstår man emellertid att det nog är rätt fuktigt här oavsett om vädret är soligt eller molnigt, eftersom mossa har färgat många av taken i en enhetlig gulgrön färg.

Efter att ha vandrat runt i de trånga men livliga gränderna med alla små välskötta hus och butiker och sedan ätit en Cornish Pasty under ett paraply vid hamnen medan de lokala fjäderfena oblygt suktade efter att jag skulle dela med mig, föll mig tanken in att man skulle vilja återkomma till St Ives sommartid, för att riktigt se stället från sin bästa sida. Men då jag entusiastiskt återgav dessa mina tankar för en inföding, informerade han mig torrt om att det ville jag nog egentligen inte. St Ives är enligt denna urinvånare, som så många andra idylliska sommarstäder, alldeles outhärdligt i värsta turistsäsongen.

Det var först när jag hade kommit hem till Sverige igen som jag på ett eller annat sätt råkade få vetskap om att Virginia Woolf brukade tillbringa sin barndoms somrar i St Ives.

Probably nothing we had as children was quite so important to us as our summers in Cornwall… to hear the waves breaking… to dig in the sands; to scramble over the rocks and see the anemones flourishing their antennae in the pools…

Utanför St Ives finns Godrevy Lighthouse, vilket sägs ha tjänat som inspiration för boken To The Lighthouse.

Och så här i efterhand kan jag få för mig att det måste ha varit Virginias ande som på något omärkligt sätt hade ett finger med i spelet när jag av vad som för mig kändes som en tillfällighet bestämde mig för att ta den här bilden.

Sedan tidigare finns även en post om Sigrids sommarstad.

Orange Prize for Fiction 2009

…har tilldelats Marilynne Robinson.

Förutom att säga grattis antecknar jag Home på min läslista, en bok som enligt Orange Prize-juryn är ”a kind, wise, enriching novel, exquisitely crafted", vilket i princip är vad man förväntar sig efter att ha läst en bok som Gilead.

Funderingar över Fugard

Jag inser att det förra blogginlägget innehåller formuleringar som kanske inte var så där alldeles lyckade. Min avsikt var ju inte att ni skulle sitta och fundera över den där meningen hela dagen, så om någon har fallit i djupa tankar och därmed fått skäll på grund av sin overksamhet från arbetsgivare, make/maka, sambo, barn, kompis, kissnödigt husdjur eller andra kravställare i sin närhet får de helt enkelt skylla på mig.

Dispolitteraten påstår sig ha ägnat större delar av dagen åt att grunna över Athol Fugards formulering The only safe place in the world is inside a story. Han upplyser oss däremot inte vare sig om han har ådragit sig någons vrede eller vad han har kommit fram till.

Alltså tänkte jag ta tillfället i akt att själv filosofera lite kring detta så här i all offentlighet, för flera av orden i Fugards formulering kan tolkas lite olika för den som har en dragning åt att vända och vrida på betydelser.

Det första jag tänkte när jag läste meningen var att det att vara ”inside a story” skulle betyda att läsa, att leva in sig i en berättelse. Och det är en situation som ju är trygg på flera sätt. Det är tryggt i och med att vi för en stund mentalt avlägsnar oss från den verkliga världen där verkliga saker kan hända på gott och ont. Men det är också tryggt i och med att det vi upplever i berättelsen faktiskt inte är på riktigt, som läsare är vi trygga.

När jag hade läst citatet ett par gånger till föll mig emellertid ytterligare en tolkning in. Storyn det talas om behöver ju inte vara en bok. Alla sammanhang och händelser i världen skulle kunna sägas vara berättelser eller delar av sådana, och som människor är vi ständigt ”i” dessa olika historier. Sannolikt är det också det som ger oss en grundläggande känsla av trygghet. Att känna sig utan sammanhang, att inte ha sina tydliga historier att vara del av, kan nog vara skrämmande på ett subtilt men mycket fundamentalt sätt.

Så långt mina egna hobbyfilosofiska funderingar. Återstår att se vad André Brink har menat med att välja ut detta citat som ett apropå till sin egen berättelse.

Att vara i en historia

Medan jag ägnar mig åt andra och mer matnyttiga sysslor än att skriva långa intressanta blogginlägg kan den som känner sig kallad fundera över följande mening, formulerad av den sydafrikanska pjäsförfattaren Athol Fugard:

The only safe place in the world is inside a story.

Citatet finns återgivet som inledning till boken jag just har börjat läsa, States of Emergency av André Brink.

The small drama of conversation

It is people in their kitchens, devastating each other softly and for the most part without intent, that constitutes life at its most indivisible.

Så säger Marilynne Robinson, favorit inför årets Orange prize och författare till bland annat Gilead, i en artikel i serien A Life in Writing i The Guardian. Med sin lågmälda skärpa reflekterar hon över allt från det egna skrivandet via religion och gudsuppfattningar till Hitchens och Dawkins. Rekommenderad helgläsning.