Veni Vidi Village

För en herrans massa år sedan brukade jag läsa Joanna Trollopes böcker. Hon skriver lättsamt och underhållande, men ändå med en liten psykologisk touch, om människor som har sin vardag i trevliga engelska landsbyar. Tänker jag noga efter är det sannolikt att jag i alla fall till dels har Joanna Trollope att skylla för min utpräglade anglofili.

 

Då jag reste till England i juni i år hade jag bokat boende i den lilla byn Lindfield i Sussex. Visserligen förväntar man sig att en noggrant utvald liten landsby i England ska vara trevlig, men då jag åkte uppför den pittoreska huvudgatan, förbi den lilla dammen och alla de fina gamla husen med de välskötta trädgårdarna kändes det inte bara som att kliva rakt in i en berättelse av Joanna Trollope, utan det märktes att det var något alldeles särskilt på gång.

 

Överallt i den lilla byn hade man hängt upp flaggor och girlanger. Folk låg ute på sina gräsmattor och ansade vegetationen med vad som i vissa fall såg misstänkt ut som nagelsaxar. Trottoarer och uppfarter fejades och målarfärg bättrades på.

 

Vadan detta? Jo, mina underbart trevliga B&B-värdar upplyste mig genast när jag anlände om att  jag hade valt helt rätt tidpunkt för mitt besök, för helgen i fråga var nämligen The Jubilee Weekend då alla gjorde sitt bästa för att bidra till firandet av drottning Elizabeths 60-års jubileum som regent. Jag fick veta att Lindfield varje år brukade arrangera en Village Day, men just i år skulle dessa två bemärkelsedagar sammanfalla till ett extra minnesvärt firande.

Eftersom det förstås är jättesynd om alla er som inte var i Lindfield under The Jubilee Weekend delar jag med mig av lite bilder. Har man inte som jag läst Joanna Trollope kommer man ändå känna igen sig, för med undantag för mystiska avdagataganden låg det även nära till hands att tro att man hade hamnat mitt i ett avsnitt av Midsomer Murders.

 

Festligheterna inleddes med en parad. Alla byns invånare, och alla som liksom jag hade haft vett att ta sig dit utan att bo där, tågade ner till den lilla byns stora fina ”green”. Folk hade verkligen klätt upp sig dagen till ära, i allt från blommig klänning med matchande huvudbonad till full drottningutstyrsel. Lägg särskilt märke till drottningens två uppblåsbara corgi-hundar.

 

Det officiella öppnandet skedde genom att byns smed utförde den anrika ritualen ”firing the anvil” som går ut på att stoppa ett städ fullt med krut, sticka i en stubin och tända på.

 

 

Det smällde, kan jag meddela. Och ifall alla inte hörde ordentligt första gången så tog smeden om hela proceduren och drämde till med ytterligare en smäll.

 

Därefter inleddes tävlingar och utställningar och inte minst fanns det ett stort antal försäljningsstånd där man kunde gå och strosa medan man läppjade på ett förfriskande glas Pimm’s.

The Grand Competition hade grenar som ”A Diamond Jubilee Cushion”, ”4 Egg Victoria Sponge” och ”Flower Arrangement in a Teacup”.

 

Mest underhållande var ändå husdjurstävlingen där de mest intressanta kategorierna var “Dog with the Waggiest Tail”, “Dog with the Happiest Face” och “The Pet the Judge would most like to take home”.

Som avslutning beslöt jag att ta mig en Jubilee Cupcake, en sista av dagens alla smakbitar av engelskt byliv.