Brighton (Rock)

Under det senaste året har många läst Graham Greenes klassiker Brighton Rock från 1938 och/eller sett filmen från 2010. Nu kommer ju egentligen ”Been there” först i det klassiska uttrycket som fortsätter ”done that” och kan kompletteras med fritt valda delar som ”got the t-shirt, read the book, seen the film” etc, men för min del kom besöket som nummer tre i ordningen.

It had seemed quite easy to Hale to be lost in Brighton. Fifty thousand people beside himself were down for the day, and for quite a while he gave himself up to the good day, drinking gins and tonics wherever his programme allowed. For he had to stick closely to a programme: from ten till eleven Queen’s Road and Castle Square, from eleven till twelve the Aquarium and Palace Pier, twelve till one[…] (sidan 5)

Katolicismen är ett centralt tema, som här i en dialog mellan huvudpersonen, den unge gangstern Pinkie/the Boy, och hans oerfarna och godtrogna flickvän Rose.

’But you believe, don’t you,’ Rose implored him, ‘you think it’s true?’

‘Of course it’s true,’ the Boy said. ‘What else could there be?’ he went scornfully on. ‘Why,’ he said ‘it’s the only thing that fits. These atheists, they don’t know nothing. Of course there’s Hell. Flames and damnation,’ he said with his eyes on the dark shifting water and the lightning and the lamps going out above the black struts of the Palace Pier, ‘torments’. (sidan 52)

Titeln är hämtad från de godisstänger som säljs på och i området kring piren.

‘People change,’ she said.

‘Oh, no they don’t. Look at me. I’ve never changed. It’s like those sticks of rock: bite it all the way down, you’ll still read Brighton. That’s human nature.’ (sidan 198)

Och medan man sitter där på piren och tuggar Brighton Rock kan man filosofera över huruvida man håller med om jämförelsen.