Alice in Wonderful Brighton (eller: Mad about Hats)

Äntligen har den här litteraturisten varit ute och litteraturistat igen. Endast några få dagar i England, men de resulterade i förvånansvärt många litterära upptäckter. Tanken var som vanligt att skriva om dem i kronologisk ordning, men av lite olika anledningar har jag beslutat att i det här fallet avvika från principen och ta den näst sista upptäckten först.

Jag befinner mig i Brighton. Har ca. fyra timmar att shoppa och måste därför göra detta lite selektivt och relativt rationellt. Börjar med att snabbt trava uppför North Laine, som väl enklast kan beskrivas som Brightons Camden. Massor av udda och roliga butiker med minst lika udda och roliga affärsinnehavare. Vid gatans slut hittar jag butiken Mad Hatters.

Ärligt, vem skulle kunna låta bli att gå in i en butik med det namnet? Dessutom hör det till saken att något av det svåraste jag vet är att låta bli att köpa hattar. Och hittar jag en hatt jag gillar? Svaret är ungefär detsamma som på frågan: Gillar drottningen gin? Men i det här läget försöker jag utöva en smula självbehärskning och beslutar mig för att gå ett rejält shoppingvarv medan jag testar om tanken på den vackraste och samtidigt mest praktiska svarta hatt jag någonsin sett snabbt kommer lämna mig eller om den kommer stanna kvar och åter styra mina steg mot Mad Hatters innan jag tar tåget hem för dagen.

Jag vandrar vidare. Småshoppar lite i Churchill Square, äter ett par yum-yums som promenadmat och styr så småningom kosan tillbaka mot North Laine. Hatten kallar. Och det är medan jag åter vandrar uppför gatan som jag upptäcker det, gatans tema.

Först går jag förbi den här butiken:

Lite längre fram den här:

Och har man nu blivit alldeles omtumlad och matt av vandrande, yum-yum-ätande, hattfunderande och Alice-associationer, kan man gå in på den här puben och sätta sig en stund:

Innan man går tillbaks till hattmakaren.

(Ett stort tack till Camilla på Läsdagboken för Brightoninspiration!)