Mer kaninassociationer. På hemvägen från vandringen i förra bloggposten var stigen på sista sträckan fullständigt övervuxen av grönska, på det där sättet som det bara kan vara i England.
Man känner att man befinner sig i en alldeles egen grön värld. Eller har man kanske rent av trillat ner i ett kaninhål?
5 kommentarer:
Jag dööör, vad vackert! Här skulle jag vilja bo! Med en jättestor trädgård eller i alla fall vid ett område som ser ut precis så där. Mystiska, magiska gångar där man riktigt kan se kaninerna komma springande och äventyret börja på andra sidan!
Ja, man skulle ju vilja bli kanin i nästa liv bara för miljöns skull!
Du skulle ha varit i The Forbidden Corner i Yorkshire, känner jag. Skulle vilja visa dig, men deras webbsida ger ingen rättvisande bild. :-( Men där kan man snacka mystiska, magiska gångar, ovan och under jord, stigar och labyrinter och överraskningar bak varje hörn. Hur härligt som helst!
Vilken fantasieggande miljö! Bra att du tog så fina bilder så att du kan minnas den dagen när du nästan ramlade ned i en spännande saga...
Fikk meg istedet til å tenke på det som kalles Barndommens Rike!
Jeg hadde et sånt sted å vokse opp i eller med. Digert! Uendelig! Med de merkeligste 'krinkelkroker' og labyrinter
Så det om igjen som voksen. Litt skuffende, kanskje!? Plassen kan ikke vært stort mer enn 3 ganger 3 meter.
Må ha mistet endel fantasi underveis.
Jenny: Och kul att fler än jag har glädje av bilderna!
Dipso: Men alt er jo liksom större når man selv er liten. Må ha värt herlig å ha en sånn verden.
Skicka en kommentar