“Whenever I find myself growing grim about the mouth; whenever it is a damp, drizzly November in my soul; whenever I find myself involuntarily pausing before coffin warehouses, and bringing up the rear of every funeral I meet; and especially whenever my hypos get such an upper hand of me, that it requires a strong moral principle to prevent me from deliberately stepping into the street, and methodically knocking people's hats off - then, I account it high time to go to England as soon as I can.”
Från inledningen till Moby Dick av Herman Melville, med tre ord utbytta
Eftersom man faktiskt kan undra om den här bloggen har avgått med döden kan det vara passande med en bild från Winchester Cathedral där en liten gumma står och filosoferar vid Jane Austens grav.
11 kommentarer:
Nei, så godt å se at det er liv i deg, Spectatia!
Instämmer med Geir! Och bra fångad bild.
Dipso: Ja, mer liv i meg enn i Jane Austen i alle fall.
Hermia: Jag kände mig nog lite osäker på om det var snällt att fota tanten så där, men jag kunde bara inte låta bli. Hon var så fin.
Välkommen tillbaka!
Vet inte helt om jag är tillbaka, men tack i alla fall!
Leser du om døde, hvite menn ?
Nei, jeg holder på med Daphne du Mauriers My Cousin Rachel. Men jeg har kjöpt Döde hvite menn - med det forordet kunne jeg jo bare ikke la väre - og den blir nok lest i löpet av sommeren.
Stiller du opp på blogg-intervju ?
(Dipsolitteraten intervjuer andre bloggere om bøker.)
Javisst, det gjör jeg gjerne! Bare send spörsmålene til spectatia@mail.com du, så skal jeg svare etter beste evne.
Hvor ble det av deg ? Ikke for å mase, men... Jo, det er for å mase.
Til Norge en liten tur, ble det av meg. Nå atter på plass. Skal fundere på svar de närmeste dagene.
Skicka en kommentar