“Whenever I find myself growing grim about the mouth; whenever it is a damp, drizzly November in my soul; whenever I find myself involuntarily pausing before coffin warehouses, and bringing up the rear of every funeral I meet; and especially whenever my hypos get such an upper hand of me, that it requires a strong moral principle to prevent me from deliberately stepping into the street, and methodically knocking people's hats off - then, I account it high time to go to England as soon as I can.”

Från inledningen till Moby Dick av Herman Melville, med tre ord utbytta


2010-02-15

Har du mer vägg än böcker?

Låt mig då få bibringa lite inredningsinspiration från helgens shoppingrunda på NK:

2010-02-03

Bok i gott sällskap – Baudolino

Umberto Ecos Baudolino får det hedersamma uppdraget att vara sällskap till den sista alfabetsbilden. Han har all anledning att känna sig hedrad, för Sebastian Faulks A Fool’s Alphabet som jag hittade i min hylla skulle väl egentligen ha passat bättre rent titelmatchningsmässigt, men visuellt erbjöd den inte minsta möjlighet att hitta på någon trevlig bildkomposition.

Varför passar då Baudolino alls ihop med alfabetet? (Att han passar med den blå och blomlösa dalahästen är väl mer uppenbart.) Jo, för att förutom att han är en mästare på ljugandets konst har han nämligen också en talang för att lära sig språk. Men till skillnad från de flesta andra nöjer han sig med att kunna läsa. Att kunna skriva anser han inte alls vara lika viktigt, en teori han försöker stödja med följande argumentation:

…when you learn to read then you learn everything you didnt know before. But when you write you write only what you know already so Im better off not knowing how to write because the ass is the ass.

Lite mer om Baudolino finns att läsa i en tidigare post.