En bok, ett citat - American Pastoral ännu en gång

Börjar bli länge sedan vi hade något om Roth här. Så kan vi inte ha det. Vi tar ett citat till från American Pastoral:

Here is someone not set up for life’s working out poorly, let alone for the impossible. But who is set up for the impossible that is going to happen? Who is set up for tragedy and the incomprehensibility of suffering? Nobody. The tragedy of the man not set up for tragedy – that is every man’s tragedy.

Bok i gott sällskap – Fugls føde

Peter Seeberg är en dansk författare jag upptäckte när jag läste en liten danskakurs på universitet för ett antal år sedan. Vi fick läsa hans novell Patienten, om en person som får alla sina kroppsdelar utbytta och funderar över om han fortfarande kan sägas vara sig själv, och jag blev fullständigt fascinerad. Under förra årets danmarksvistelse köpte jag två böcker av Peter Seeberg på antikvariat, men har hittills inte kommit mig för att läsa dessa. När jag nu fick tipset av Dipsolitteraten, under årets danmarkssemester, om att läsa Fugls føde av samma författare letade jag upp denna hos Arnold Busck i Köpenhamn och började genast läsa.

Fugls føde handlar till det yttre om en författare som bekymrar sig om sitt livsuppehälle eftersom han inte lyckas komma igång att skriva sin andra bok. Han är ursäkternas mästare och ägnar all sin tid och alla sina tankar åt allt annat än att just sätta sig ner och börja jobba. På grund av hans undvikande beteende börjar också saker i hans praktiska liv att falla isär, men samtidigt som han hela tiden blir i större behov av att få alltihop på fötter faller han in i ständigt mindre sannolika tankar om hur räddningen ska komma till honom.

Ser man det hela ur ett mer analytiskt perspektiv är denna lilla avskalade och enkla berättelse djupt existentiell, och författaren var då också mycket inspirerad av de franska existentialisterna.

Hur det går vill jag inte berätta, för det här är faktiskt en riktig pageturner. Det vill säga, det kan förhålla sig så för de som råkar har samma märkliga litterära böjelser som undertecknad.

Av det jag har berättat här ovan kan ni kanske se vissa kopplingar till bilden, för boken handlar som sagt om hur huvudpersonen ska lyckas tjäna ihop till brödfödan. Men en del av dessa funderingar gör han sig dessutom medan han sitter på en restaurang och dricker vin tillsammans med en bekant, och till råga på allt börjar han berätta om en av alla de affärsidéer han grubblar på istället för att börja skriva på sin bok, en affärsidé som handlar om hur han ska revolutionera de danska lunchmatlådorna.

Att det också precis utanför detta mitt semesterfönster brukade sitta en massa fåglar framgår ju inte av bilden. Inte heller att osten på bilden är dansk och av extra lagrad typ. Men detta sista ska ni bara vara glada för, för doften av denna ost var inte lätt för de närvarande att uppskatta.

--------------------

Detta var den sista Bok i gott sällskap-posten baserad på bilder från semestern. Vi får väl se om serien kan få ett fortsatt liv på hemmaplan.

Åter till träsket

(Klicka för större bild)

Eftersom semestern nu med all önskvärd tydlighet är avslutad försöker jag, med hjälp av logiken till en liten dansktalande mask, att övertyga mig själv om hur oerhört meningsfyllt det känns att arbeta.

Bok i gott sällskap – Atlas Shrugged

Så fick äntligen också Atlas Shrugged om inte gott så i alla fall passande sällskap. Och ni ser ju hur bra till och med färgerna matchar där i toapappersförrådet i badrummet i den danska sommarstugan.

Fortfarande har jag närmare två hundra sidor kvar att läsa av denna oerhört lång-rand-iga berättelse. Men jag skulle bli ytterligt förvånad om min uppfattning om boken skulle ändra sig nämnvärt under de sidor som är kvar.

Berättelsen har bitvis varit underhållande, särskilt i början då jag tyckte det var uppfriskande med en typ av berättelse och miljöer som inte så ofta finns att tillgå i romanform. Jag hyser av någon oförklarlig anledning starka positiva känslor för storstäder och andra moderna miljöer som är präglade av teknik och omfattande planering och utveckling, och detta erbjuder boken i rikt mått.

Atlas Shrugged har även ibland sina lösryckta goda poänger. Men som helhet är den tjatig, fånig och långt ifrån god litteratur. I Ayn Rands värld är människor antingen goda eller dåliga, och alla mänskliga egenskaper går att avläsa i ansiktsuttryck och kroppsspråk som praktiskt nog, utan undantag och i minsta detalj, avspeglar människornas inre kvaliteter.

Det är förstås möjligt att gå mycket mer på djupet när det gäller Atlas Shrugged, och en riktigt grundlig och intressant genomgång av boken har nyligen gjorts av en bloggare med (det missvisande) namnet Bokidioten. Jag gör det därmed enkelt för mig själv och rekommenderar er att läsa Bokidiotens recension. Själv nöjer jag mig med att konstatera att Atlas Shrugged har gett begreppet ”Corporate Bullshit” en alternativ innebörd.

Platonov håller låda

Vid stranden i Johannesbergsparken i Vaxholm står en låda. En stor låda. Går man in i den kan man få se Tjechovs pjäs Platonov.

Lådan är svart. Föreställningen går i rött och svart, såväl visuellt som till innehållet. Det är ryskt så det förslår, det är starka känslor och dramatik.

Utifrån hör man vågskvalp och båtar som passerar. Ovanför flyger måsar, och i bästa fall är deras skrin det enda sätt på vilket de drar till sig uppmärksamhet.

Malamud fram från gömmorna

Bring back Bernard Malamud, skriver Stuart Evers på The Guardians Books Blog, och sätter därmed fokus på vad han menar är en stor men bortglömd författare. Vissa av hans böcker beskrivs som mästerverk som kan förändra ens liv, men tyvärr är de alla utsålda från förlaget.

Vad nöjd man då känner sig när man bara här för några veckor sedan lyckades införskaffa flera av Malamuds böcker i fina gamla Penguinutgåvor från 70-talet. Och det förstås på antikvariat till priset av ca 30 kronor styck. Nu ångrar jag bara att jag inte köpte ännu fler.

Dansk läsrapport

Är som ni säkert har förstått hemma igen sedan några dagar. Till alla er som berikade min danska semester med lästips säger jag ett hjärtligt tack med vyn över en färggrann dansk åker. Årets danska läsupplevelser blev, tack vare inspiration från er, betydligt bättre än förra årets. Här följer en liten dansk läsrapport:

Johannes V Jensen – Kongens Fald. Denna danske nobelpristagare var en höjdarbekantskap. Bloggpost finns här.

Karen Blixen – Babettes gæstebud. Också en höjdare. Bloggpost finns här.

Suzanne Brøgger – Sølve: inte läst i sin helhet än. Jag uppskattade historierna om området där hon bor, men upplevde periodvis att hon gnällde för mycket över utvecklingen och modernare livsstilar.

Peter Seeberg – Fugls føde: En lysande existentiell berättelse som rekommenderas å det starkaste! Återkommer om denna – den förtjänar en egen post.

Pia Tafdrup – Springet over skyggen. Efter att ha letat och letat efter Hvalerne i Paris utan att hitta den, slog jag till på denna diktsamling med urval från åren 1981 till 2008 för att bekanta mig med denna en av Danmarks största nutida poeter. Än så länge måste jag nog medge att hennes dikter känns rätt främmande för mig, men tanken är att bekanta mig lite långsamt och se vad som kan utveckla sig.

Peter Høeg – Forestilling om det tyvende århundre: Jag försökte faktiskt. Jag läste den första av dessa berättelser, men halvvägs ut i den andra blev jag övermannad av en oerhörd trötthet över Høegs förkärlek för överbegåvade barn och excentriska vuxna i mystiska omgivningar. Envis som jag är så kanske inte heller detta är sista gången jag ger mig på Høeg, men jag behöver tydligen lite mer distans efter dubbelläsningen av Den stille pige.

Knud Romer – Den som blinker er bange for døden: Verkar enligt baksidestexten ha blivit mycket uppskattad i Danmark, men jag tyckte den var oerhört torr och lite engagerande berättat, trots att den i grunden handlar om rätt allvarliga teman.

Till slut vill jag även tacka er som har bidragit med andra lästips än de jag har följt upp det här året. Ni har ändå bidragit till den totala inspirationen, och jag kommer säkerligen läsa mer danska så småningom, men just nu är min danska period över för denna gång. Det kommer dock att handla om ett par av de danska läsupplevelserna i ytterligare ett par blogginlägg framöver.

Att vara i Stockholm

Eftersom jag missade att besöka Kronborg slott på vägen hem från Danmark tröstar jag mig med att se Hamlet på Dramaten. Även om uppsättningen nog kändes lite väl surrealistisk var det ingen dålig tröst. Och en middag på Dramatenterrassen med utsikt över ett sommarsoligt Stockholm gör ju vem som helst glad.

Uppåt väggarna i Larvik

Undrar om det här huset är till salu. Det skulle ju matcha mina byxor så bra…

Har den äran, Ernest!

Idag är det Ernest Hemingways födelsedag, något som traditionsenligt uppmärksammas på denna blogg. Den som känner för att skåla för födelsedagsbarnet anmodas om att först läsa följande rader från The Sun Also Rises, och välja vin därefter:

This wine is too good for toast-drinking, my dear. You don't want to mix emotions up with a wine like that. You lose the taste.

För de språkfokuserade kan det kanske ha intresse att Hemingway någon gång ska ha uttalat sig så här om interpunktion:

My attitude toward punctuation is that it ought to be as conventional as possible. The game of golf would lose a good deal if croquet mallets and billiard cues were allowed on the putting green. You ought to be able to show that you can do it a good deal better than anyone else with the regular tools before you have a license to bring in your own improvements.

Publiotek

Gårdagens blogginlägg är skrivet i den här trevliga miljön:

En pub med sådana interiörer får väl snarare kallas ett publiotek, eller vad tycker ni?

Småorter

Städer och vad vi känner för dem verkar vara ett engagerande tema, så vi fortsätter med ytterligare två citat. Här är det en norsk och en dansk författare som formulerar sig kring fenomenet småorter, och roligt nog väljer så gott som samma ordalydelse:

Ute av verden – Karl Ove Knausgård:

Av alle byene jeg har vært i er det bare Lillesand som minner om Kristiansand. Om mulig er den byen enda jevnere og tommere. Så lite er trykket der at du ikke merker at du har vært noe sted når du drar derifra. Lillesand finnes ikke. Kristiansand finnes, men det er bare fordi det er så mye av den. Seksti tusen mennesker kan ikke unngå å etterlate seg spor. Men om det bare hadde bodd tretti tusen der, ville heller ikke Kristiansand ha eksistert.

Den som blinker er bange for døden – Knud Romer:

Nykøbing Falster er en by, som er så lille, at den begynder med at holde op. Hvis du er inde, kan du ikke komme ud – och hvis du er udenfor, kan du ikke komme ind. Du går lige igennem, og det eneste spor, som byen efterlader, sidder i tøjet og lugter af gødning om sommeren og sukkerroer om vinteren. Her blev jeg født i 1960, og det var det tætteste, jeg kunne komme på ikke at findes.

Nu är det faktiskt inte särskilt rättvisande för Knausgårds fullkomligt lysande roman att bara framhålla ett par citat om norska städer, så jag ska försöka få tillfälle att återkomma till denna. Däremot är detta ungefär så mycket positivt man kan säga om Romers.

Men som Dipsolitteraten nyligen konstaterade: Människan lever inte av blogging allena. Så just nu övergår jag till mer omedelbart sociala sysslor.

Spectatia, blogging from a pub somewhere in Sweden

Så vänder vi på tallriken

…och vad hittar vi väl där?

En dikt av Tennyson:

Om Oslo

Och när vi ändå är inne på huvudstäder, så här säger Karl Ove Knausgård om Oslo i sin bok Ute av verden:

”Jeg lurte på om jeg kanskje skulle ta meg en tur ut og gå runt i Oslos gater en times tid. Men bare tanken fylte meg med ubehag. Jeg kjedet meg heller noen timer her enn å utsette meg for det. Oslo er en frastøtende by. Den vet at alle de som kommer dit er vant til bedre, derfor er Oslo aller mest vulgær og skitten i områdene rundt sine innfartsårer, flyplassen, busstasjonen, jernbanestasjonen. ”Her får du ta til takke med det du får”, sier Oslo, ”du fortjener ikke bedre”. Man hever at Oslo er vakker på grunn av beliggenheten. Men beliggenheten er det eneste kriteriet som ikke gjelder når man skal bedømme en by. Du må se på bygningene, du må se på strukturen. For alle bygninger har en gang blitt uttenkt og planlagt. De skjuler en bevissthet. Bygningene er byens tanker om seg selv. I Oslo ser man det med én gang: her finnes det ikke omsorg. Det finnes ikke omtanke. Oslo liker ikke seg selv, det er tydelig: i Oslo er bygningene tvangstanker.”

Skål för Köpenhamn!

Feleton?

Jag förstår verkligen inte hur man skickar sms med de danska telefonerna. Bokstäverna finns ju där, men…? Och ännu mindre fattar jag hur man läser de sms man får. Var är displayen?!

En bok, ett citat – Sølve

Suzanne Brøgger om det danska landskapet och sitt skrivande:

”Men når jeg ser ud over det rituelle landskab, hvor folk har arbejdet i seks tusind år før mig og begravet hinanden i højene langs vejene, opdager jeg også, at det er mit mentale landskab. Selvom det skulle kunne bevises, at det var økonomisk urentabelt – og usolidarisk – kan jeg ikke forestille meg landet uden marker, et land der ikke længere bliver dyrket. For jeg er gennem årene kommet til at opleve mit eget arbejde som beslægtet med bondens. Der sås et kim i min hjerne, og jeg gøder det dag ud og dag ind, uden at være herre over, hvad der vokser ud af det. Jeg venter ikke på ”inspirationen” eller andre eksotika, men er alligevel helt underlagt ydre stimuli, underbevidsthedens vejr og vind, der er hinsides min kontrol. Jeg står bare op hver morgen, dag ud og dag ind, rask eller syg, og river og kratter i hjernen og taler til den for at spørge, hvad den mon har tænkt sig at give mig af afkast i dag? Og så vander jeg den lidt.”

Bok i gott sällskap – Sølve

Suzanne Brøgger som semesterguide

När semesterresan påbörjades för ett par veckor sedan råkade jag av en tillfällighet höra en svensk intervju med Suzanne Brøgger på bilradion. Intervjun handlade om hennes senaste bok som är en blandning av biografi, tankebok och historiebok över det område på Sjælland där författaren bor. Boken heter Sølve, en titel den har fått från Suzanne Brøggers gård, där hon bor sedan många år och där alla hennes böcker har kommit till.

Suzanne Brøgger är ju en dansk författare som det kunde vara intressant att bekanta sig med, kom jag att inse, eftersom jag tillhör dem som aldrig gjorde det då det begav sig. Och som av ytterligare en tillfällighet var just området där gården Sølve ligger målet för min semesterresa.

Boken inhandlades i första bästa bokhandel efter ankomst till Danmark. Jag befinner mig nu endast ett par mil från Sølve, och använder turistbyråns lokala karta medan jag läser för att hitta alla ställen som boken berättar om. Ett inspirerande sätt att lära känna semestergeografin!

Bok i gott sällskap – Babettes gæstebud

Karen Blixen borde man nog bekanta sig med, har jag konstaterat redan för bra länge sedan. Men det är något med hela den där afrikanska grejen som inte tilltalar mig tillräckligt till att jag någonsin har tagit för mig någon av hennes böcker.

Men när jag i en dansk bokhandel här om dagen råkade upptäcka Babettes Gæstebud i en fin liten pocketutgåva, beslöt jag mig för att låta dessa knappt hundra sidor bli mitt smakprov på Blixens författarskap. Något jag verkligen inte ångrar! Babettes Gæstebud var en riktigt smaklig liten anrättning som jag intog i ett enda glufs. Max antal stjärnor i min personliga Läsandets Guide Michelin. Och visst passar boken dessutom bra i tallrikshyllan här i semesterbostaden?

Babettes Gæstebud gav förstås mersmak. Nu är jag redo för mer exotisk kryddning, och har idag redan besökt bokhandeln igen och införskaffat Den afrikanske farm.

Bok i gott sällskap – Kongens Fald

Kanske kommer ”Bok i gott sällskap” bli en ny fotoföljetong. Tanken är: en bok jag för närvarande läser placeras bland saker jag hittar i min omgivning, just nu i semesterbostaden, saker som såväl till utseende som till funktion ger associationer till boken.

Först ut är Johannes V. Jensens Kongens Fald, beskriven i den förra bloggposten.

Gammel dansk

Att läsa en dansk nobelpristagare när man är i Danmark verkade ju vara en bra idé (tack för den, Dipsolitteraten). Så väl anlänt till Århus försökte jag leta upp en bok av Johannes V. Jensen, och hittade Kongens Fald.

Boken är skriven i 1900 och på baksidan av omslaget står det att den är korad till det 20 århundradets bästa roman här i Danmark. Handlingen utspelar sig på 1500-talet och följer Mikkel Thøgersen som från början är student, men snart tappar de sista rester av lust att studera och på olika sätt försöker ta sig vidare i livet och världen.

Kongens Fald är en riktigt mustig, dramatisk och rolig historia, som jag mycket väl förstår att danskarna uppskattar. Dock inte alla. Expediten i bokhandeln där jag köpte boken berättade att han själv hade försökt läsa den en gång, och önskade mig ett ironiskt "Held och lykke" med läsningen. Äsch, kommer man bara igång och får rätsida på alla dubbla a’n och substantiv med inledande versaler så går ju danskan som en dans. Jag har nu kommit halvvägs i boken, och Mikkel Thøgersen befinner sig på en bal i Stockholm.

Hårda straff i Danmark

Det gäller att hålla sig inom lagens råmärken här i Danmark. Personligen tycker jag nog att tälttur i sig skulle vara straff nog...

Och att norrmännen inte heller är så snälla med små tjuvar har vi ju konstaterat förut.