Originellt

Hade funderingar på att läsa Åsne Seierstads Ängeln i Groznyj, och började leta efter en norsk utgåva. Men inte sjutton fanns det någon sådan, och det i en nätbokhandel som brukar kunna tillfredsställa mina märkligaste läsbehov.

Efter mycket forskande lyckades jag komma fram till orsaken, i original heter den något så annorlunda som De krenkede. Frågan löst, återstod bara att beställa.

Nehej, inte det. En snabb blick på priskolumnen avslöjade att den norska utgåvan kostade hela 389 kronor, mot 169 som jag hade kommit undan med om jag hade valt att läsa den översatt till svenska, alternativt 197 på engelska. Det ska tydligen inte löna sig att läsa norska böcker på originalspråket.

Så jag väntar nog tills den kommer i pocket. Det finns ju annat att läsa under tiden. Faktiskt flera hyllmeter bara här i min ringa bostad.

Det ska inte vara lätt

Det ska tydligen inte vara lätt, att låta bli att köpa böcker alltså. Gör man en liten tripp till Västerås för ett par dagars konferens tror man ju inte det finns någon överhängande risk för att tappa kontrollen över sitt bokhandlande. Tror man inte, nej. Tänk vad fel man kan ha.

Redan vid avfärden fanns det i resväskan ett oproportionerligt antal böcker ifall mycket lästid skulle ges (vilket ett snabbt öga på konferensprogrammet egentligen borde ha undanröjt alla misstankar om). Och då finns det egentligen inget behov av att finkamma båda Pocketshop-butikerna på Centralen i väntan på tåget. Men man kan ju göra det ändå. Då kan man till exempel hitta den mycket intressanta In Spite of the Gods av Edward Luce.

Under en halvtimmes lucka i programmet kan man testa sin näsa för ”fri antikvariatsuppspårning”, dvs. försöka hitta antikvariat endast genom att gå på känslan av var sådana borde finnas. Och lyckas man då så måste man ju i alla fall få unna sig Hjalmar Söderbergs Varia.

Ett signerat exemplar av Erik Anderssons Översättarens anmärkningar var det som tidigare nämnt orimligt svårt att motstå efter att ha hört författarens föredrag.

Och är det rea i Norstedts monter kan man rätt vad det är ha råkat fynda 10 kilo språk- och ordböcker. Tur man har resväska på hjul. Värre var det att släpa upp den för de tre trappstegen till tågvagnen vid hemfärd. En bok till och jag hade fått stanna i Västerås för oöverskådlig framtid.

Höll förresten på att glömma ett bokmärke som också kom i min ägo under helgen, modell ”platt katt”. Fast det vägde i alla fall inte särskilt mycket.

Att tolka Tolkien

Har varit på Sveriges Facköversättarförenings årskonferens i helgen och bland annat haft förmånen att lyssna till Erik Andersson berätta om sin nyöversättning av The Lord of the Rings. Just det kunde jag med stort nöje ha gjort betydligt längre än en halvtimme. Det är när jag tar del av hans tankar kring översättningsarbetet jag känner att jag äntligen har något för att ha plågat mig igenom såväl The Hobbit som första boken i trilogin.

Så nu läser jag Erik Anderssons Översättarens anmärkningar. Och jag har oerhört mycket lättare för att leva mig in i dramatiken och våndan i översättarens många dilemman än i Frodos storögda irrande i Tolkiens fantasivärld efter den där ringen.




Uppdatering: En bloggläsande tolkienist har gjort mig uppmärksam på att Frodo inte irrar runt efter ringen, utan med ringen. Ett exempel som i alla fall funkar fint för att illustrera djupet på mitt intresse för de små hobbitarnas förtvivlade strapatser.

Typiska typer

I lediga stunder kan jag falla i funderingar över vad den som sökte på “manligt typsnitt” egentligen var på jakt efter då vederbörande hamnade på min blogg.

Tanken hade aldrig tidigare slagit mig att typsnitt kan vara manliga eller kvinnliga, men det är klart, när man börjar fundera… Man kanske skulle göra någon statistisk undersökning och se vilka typsnitt som så att säga är typiska för manliga respektive kvinnliga bloggare.

Lång dags färd mot ingenstans

Jahapp, så har man försökt bekanta sig med Jenny Diski. En författare som ”alla”, och kvinnor i synnerhet har jag märkt, har talat mycket varmt om.

Eftersom det bjuds för lite tid till sammanhängande läskoncentration för tiden valde jag hennes Stranger on a Train, en sorts reseskildring från USA, då den verkade vara något man kunde lägga bort och plocka upp igen utan att behöva köra hjärnan i rewind för att försöka minnas komplicerade handlingar och persongallerier.

Och den började ju lysande. Under läsningen av de första två kapitlen kände jag att jag var på spåren av en ny favorit. Funderingarna om litteratur och symboliken i cirklar och linjer (Circles and straight lines) var en ren fröjd, och den underbara filosofiska känslan av att vara mitt i ingenstans, på väg över Atlanten med ett långsamt fraktfartyg, (Magic Monotony) var en läsresa som gärna kunde ha varat längre för min del.

Men sedan tappade hon bort mig någonstans under resans gång. Hon satte sig på ett tåg, och sedan på ett till och ett till. Och det var ingen hejd på vilka märkliga och excentriska människor hon träffade under sitt tågande. Och alla ville de prata med henne och berätta om sig själv. Lite småkul i början, men efter ett tag kändes läsningen lika lite intressant som författarens utsikt från tågfönstret över det amerikanska ödelandet, eftersom den ena underliga personligheten ständigt avlöstes av den andra utan att det kändes som det fanns någon större anledning att upplysa mig om det. Och när boken var slut var jag lika glad för det som Jenny Diski var för att komma hem igen.

Så nu undrar jag bara, borde jag ge Jenny Diski en chans till? Något mer skönlitterärt kanske? Tips, kommentarer och synpunkter av alla de slag mottages tacksamt.

Andra bloggar om: litteratur, böcker, jenny diski

En bok, ett citat - The Master and Margarita

Cowardice was undoubtedly one of the most terrible sins. Thus spake Yeshua Ha-Notsri. No, philosopher, I disagree - it is the most terrible sin of all!


Smakprov från uppsättningen på Stockholms Stadsteater finns här.

Läshyllan 080419

Lite information

Som upplysning till den person som hittade hit genom att söka på “vilka kända svenskar har födelsedag 2008?” vill jag bara informera om att det torde vara de allra flesta.

En bok, ett citat - Invisible Cities

You reach a moment in life when, among the people you have known, the dead outnumber the living. And the mind refuses to accept more faces, more expressions; on every new face you encounter, it prints the old forms, for each one it finds the most suitable mask.

Invisible Cities, Italo Calvino

Trialog - Den tysta flickan

I lördags var jag på trialog i Uppsala där man diskuterade Peter Høegs Den tysta flickan, en bok som jag, som tidigare nämnt, har läst men inte precis kan säga att jag uppskattade.

Det var en oerhört intressant dag, där man under förmiddagen fick lyssna till föredrag om boken ur litteraturvetenskapligt, psykoterapeutiskt och teologiskt perspektiv, och under eftermiddagen fick tillfälle att diskutera kring personliga reflektioner i mindre grupper.

Min dröm hade varit att föredragen i sin helhet kunde ha lagts ut på nätet, för jag önskar att fler kunde få tillfälle att ta del av dessa välformulerade och lärorika föredrag. Men den saken går tyvärr inte att ordna, och något referat värt namnet har jag inte förutsättningar att göra.

Men det jag i alla fall vill förmedla med den här lilla posten är att man ibland kan ha oerhört intressanta diskussioner kring en bok, även om man inte har haft den minsta glädje av att läsa den. En tanke att trösta sig med nästa gång man är på väg att slänga boken i väggen...

Andra bloggar om: litteratur, böcker

Ohörda rop

1968 dödade den elva år gamla engelska flickan Mary Bell två små pojkar på tre och fyra år. Hon omtalades av tidningarna som ”ond barnamörderska” och fick trots sin låga ålder en vuxen rättegång där hon dömdes till livstid. Och ingen verkade någonsin ägna en tanke åt hennes bakgrund.

Mary Bell frigavs efter 12 år, bytte identitet och har sedan fött en dotter. Och först när hon själv närmar sig 40 år orkar hon tänka på och tala om sin barndom, själva brotten och omständigheterna och händelserna under åren innan.

Journalisten Gitta Sereny har skrivit boken Ohörda rop (Cries Unheard) byggt på hennes eget långa engagemang i fallet, samtal med människor som på olika sätt kom i kontakt med Mary Bell, och Mary Bells egna ord.

Läs den. Ta tillfället i akt att få en bild av den verklighet som är långt bortom sensationella tidningsrubriker.


Andra bloggar om: litteratur, böcker, gitta sereny, mary bell

Jag gör en tavla

Sådär. Tänkte bara jag skulle hänga upp en litterär tavla som prydnad för att det ska se lite trevligt ut här inne. Gather ye rosebuds osv. är väl en påminnelse vi alla behöver ibland.

Jag har fortfarande större intrycksbehov än uttrycksbehov, men den som är intresserad kan titta in på Böcker lästa under 2008 där jag nyss har uppdaterat listan med vad jag har läst så här långt i år, samt satt högst subjektiva poäng på en skala från 1 till 6. Vill ni veta vad jag tyckte om någon särskild bok så säg till, så ska jag nog berätta.

Och bara så ni vet, jag har inte slutat läsa bokbloggar bara för att jag just nu inte uttrycker mina egna åsikter i samma tempo som förut. Jag är jätteglad att ni finns där ute till upplysning och inspiration!

Andra bloggar om: litteratur, böcker