A Thousand Rooms of Dream and Fear

För några veckor sedan tilldelades Frankrikes finaste litterära pris, Prix Goncourt, den exilafghanske författaren Atiq Rahimi för romanen Syngué sabour - Pierre de patience. Boken är författarens första på franska och den har uppenbarligen inte översatts än, upptäckte jag då jag började leta, nyfiken som jag var på att läsa något annat om Afghanistan än den evige Khaled Hosseini. Däremot hittade jag en av Rahimis tidigare översatt från farsi till engelska, A Thousand Rooms of Dreams and Fear.

Titelns ”a thousand rooms” är en direktöversättning av ett uttryck som också kan betyda labyrint. På bokens framsida ser vi en handknuten matta, med de för denna region så typiska färger och snåriga mönster. Och även insidan är vindlande, för på ett drömlikt, ja närmast mardrömslikt sätt återger en ung student från Kabul berättelsen i olika sekvenser, en berättelse där mattan återkommer såväl i konkreta händelser som i symbolik. Han är svårt misshandlad och blir omhändertagen av en okänd kvinna, inhyst i hennes bostad där han kommer i kontakt med fler öden, spillror och tragedier orsakade av detta lands hårda livsvillkor.

Men är det drömmar eller verklighet, eller en blandning av de båda? Även om läsaren inte får ett entydigt svar får vi dock veta vad vi behöver. Tyvärr finns det nog alldeles för många afghaner som kan intyga att berättelsen i högsta grad är verklighetstrogen.