I Översättarens anmärkningar citerar Erik Andersson George Painter som vid något tillfälle ska ha uttryckt sin misstro mot en översättning med orden:
…hela texten har en obestämbar men allt genomsyrande prägel av att ha passerat igenom en hjärna av sekunda kvalitet.
Ja, så kan det förstås vara ibland.
3 kommentarer:
Hm, vilken förolämpning av allla översättare! I mitt fall - som översättare av Harlequinromaner - måste jag nog med bestämdhet hävda att min hjärna är betydligt vassare än författarnas ganska kassa språkliga och fantasilösa diton...
Och jag tycker faktiskt att översättningar ofta håller hög kvalitet. När jag läste McCarthys Vägen, t ex, slogs jag av vilket utmärkt språk översättaren hade.
Jag tycker inte att man kan generalisera så där, eftersom det är så himla olika.
George Painter generaliserade nog inte, utan talade om ett specifikt exempel.
Själv tror jag inte heller det alltid är så, men likväl som i ditt exempel där du som översättare är smartare än författaren, finns det säkert också fall där det kan vara tvärt om. Och jag vill gärna slippa undra vad det var för sorts hjärna som "kom emellan" när jag läser en bok.
Jo, det finns säkerligen multum med skräckexempel på översättningar, och om Painter talade om ett särskilt sådant exempel är han ursäktad..
Och kanske min hjärna inte är smartare än författarens, men ofta ganska mycket kunnigare och mer varierad rent språkligt...
Skicka en kommentar