Ny Roth: Exit Ghost

Har just läst en rykande färsk bok av Philip Roth, Exit Ghost. Att det ska falla mig i smaken förväntar jag mig varje gång jag tar fatt på en bok av honom, men någonstans tänker jag också att man inte kan bli lika fascinerad varje gång. Men nu blev jag det – igen.

I boken har den åldrande författaren Nathan Zuckerman beslutat sig för att avbryta sin långa självpålagda eremittillvaro i Berkshire och återvända till New York under ett par dagar för ett medicinskt ingrepp. Strax efter han har anlänt träffar han personer, både gamla och nya bekanta, som får honom att omvärdera flera av de saker han under de senaste åren har kommit att bygga sitt liv och sin sinnesfrid på.

Här handlar det om ungdom och ålderdom, livet och döden, och inte minst mänskliga relationer och starka känslor, på gott och ont. Det är tänkvärt, det är spännande och det är rörande.

Dessutom, och heller inte för första gången i Roths böcker, avhandlas även ämnet fiktion och verklighet. Intressant överallt och till alla tider.

Boken kan läsas fristående, men själv hade jag stor glädje av att först ha läst The Ghost Writer (1979) och därigenom fått bekanta mig med både människorna och situationerna som ligger till grund för händelserna i Exit Ghost.

Andra bloggar om: litteratur, böcker, philip roth, exit ghost - intressant.se

Hur blir det här då?

Läst på något nördigt teknikforum:
Är tusen miljarder mikrofoner en megafon?

Ship shape

Man kan ha mycket kul med böcker. Utöver att njuta av berättelsen, vilket man tyvärr inte alltid gör, kan man till exempel roa sig med att hitta felstavningar. I Don DeLillos Underworld räckte väl inte felstavningarna till för att roa mig genom alla de de 826 sidorna, men en liten pärla hittade jag i alla fall.

Andra bloggar om: litteratur, böcker

Nödläsning

Satt och jobbade med en transkription idag där ordet ”nödlösning” dök upp ett antal gånger. Jag har tydligen inte riktigt pli på mitt högra lillfinger, för jag får ofta felslag borta bland å, ö och ä, och gång efter annan blev det ”nödläsning” istället för ”nödlösning”.

Det var då jag kom att tänka på att detta ju faktisk är ett ord som skulle behövas. Kanske skulle det även tas till Svenska Dagbladets samling av Saknade ord. För visst finns fenomenet nödläsning?

Frågan är bara om ordet betyder läsning av tråkiga saker som man är av nöden tvungen att välja i brist på bättre, såsom gamla veckotidningar när man är på besök hos släkten eller bästsäljar-pocket från 80-talet när man är på semester i någon avlägsen håla. Eller om nödläsning helt enkelt är läsning man bedriver när man är nödig.

Tidigare bloggat om toaläsning här. Andra bloggar om: språk, ord

Grattis Oslobor!

Oslo har fått ett litteraturhus. Blir man ju nyfiken på att åka dit och kolla in...

Hösthjärta

- Naturpaparazzin

En ny läsvana

Jag märker att jag håller på att utveckla en ny vana. Inte nog med att jag gärna både äter frukost och fikar framför datorn, nu har jag börjat läsa böcker framför datorn också. Den stackars läsfåtöljen står där och ropar efter mig i sin ensamhet, men jag umgås numera hellre med en tråkig kontorsstol när jag ska läsa.

Och varför då? Jo, rätt vad det är medan man sitter och läser undrar man till exempel: Hur ser Watts Towers ut? Fanns komikern Lenny Bruce i verkligheten? Vad betyder "Apotheosis"? Och sitter man framför datorn får man alltid svaret. Man kan läsa vidare utan att frågan hänger kvar i tanken som ett moln på läshimmeln.

En bok, ett citat - "A Farewell to Arms"

’The coward dies a thousand deaths, the brave but one?’
‘Of course. Who said it?’
‘I don’t know.’
‘He was probably a coward,’ she said. ‘He knew a great deal about cowards but nothing about the brave. The brave dies perhaps two thousand deaths if he’s intelligent. He simply doesn’t mention them.’
‘I don’t know. It’s hard to see inside the head of the brave.’
‘Yes. That’s how they keep that way.’

Andra bloggar om: litteratur, böcker, hemingway

På menyn

En kinakrog här i närheten har pekinganka på menyn. Och det skulle ju kunna vara gott. Men det är något som får mig att bli lite fundersam...

Vad ska de där två personerna göra en hel dag i förväg? Tar det så lång tid att göra maten? Eller ska man börja undra vad det är som serveras som anka?

Välformulerat av Robert Anton Wilson

I en kommentar till posten om Thomas Pynchon fick jag igår ett tips om en författare jag inte hade minsta koll på, Robert Anton Wilson, och hans Illuminatus-trilogi. Verkar ha varit en intressant man det där - genom en snabb titt på Wiki-sidan om honom hittar jag genast två citat jag tycker var riktigt härliga:

My goal is to try to get people into a state of generalized agnosticism, not agnosticism about God alone, but agnosticism about everything.

"Is", "is", "is" — the idiocy of the word haunts me. If it were abolished, human thought might begin to make sense. I don't know what anything "is"; I only know how it seems to me at this moment.

Se där! Lite att fundera på i helgen.

Andra bloggar om: litteratur, robert anton wilson

The Man

Cormac McCarthys The Road ska bli film berättar The New York Times, och det talas tydeligen om Viggo Mortensen i rollen som "the man". (Bokens karaktärer har ju inga namn.) Otroligt rätt val. Det är ju precis så han ser ut, tycker jag.

Andra bloggar om: litteratur, böcker, film

Kommer jag någonsin ge William en chans till?

The Guardian skriver idag om de skönlitterära böcker vi fick läsa i skolan och hur fel det ofta blev. Tanken var att man skulle få sig till livs bra litteratur och att läslusten skulle väckas, men istället var det rätt vanligt att man med skolans hjälp hittade böcker man kom att tycka illa om för resten av livet. Det är märkligt hur ofta det blev mismatch mellan bok och läsare. Själv minns jag mycket väl hur frustrerad jag var över att vi var tvungna att läsa den fullkomligt hemska boken Flugornas herre av William Golding. Varför skulle vi ägna en massa tid åt att läsa om dessa upprörande grymheter? Det gjorde mig bara arg, och eventuella positiva argument för litteratur och läsande lyckades inte ta sig förbi den känslan.

Det som kan vara spännande är förstås att läsa om boken senare i livet och se vad man tycker i ett annat perspektiv. Ett nytt exemplar är inköpt sedan flera år tillbaka just för ändamålet att se vad jag skulle tycka idag. Men av någon märklig anledning blir den alltid stående kvar i bokhyllan när jag ska plocka ut en ny bok att läsa. Undrar hur lång tid det kommer ta innan jag ger den en ny chans.

Andra bloggar om: litteratur, böcker intressant.se

Mina pageturners

Den här veckan hänger även jag med på Malins bokfemma och listar mina fem bästa pageturners:

1. J.M Coetzee – Disgrace
2. Kazuo Ishiguro – Never Let Me Go
3. Siri Hustvedt – What I Loved
4. Philip Roth – The Human Stain
5. Ian McEwan – Enduring Love

Och just som jag skriver den här listan så inser jag att jag inte ens har bloggat om de här böckerna, med ett mycket litet undantag för Enduring Love. Och så har jag ju bloggat hur mycket som helst om övriga böcker av Roth, förstås.

Hinner inte med några längre beskrivningar av böckerna just nu, men det får jag nog återkomma till för de är riktiga favoriter. Tills vidare länkar jag till allmänna beskrivningar av böckerna för den som vill veta mer om dem.

Andra bloggar om: litteratur, böcker, bokfemman

Välformulerat av Bertrand Russell

Fear is the main source of superstition, and one of the main sources of cruelty. To conquer fear is the beginning of wisdom.

Sugar in the Morning - Caveat lector

Har bloggat en del om Michel Faber tidigare, men jag har inte kommit mig för att på något bra och sammanhängande sätt beskriva vad jag tyckte om hans tegelsten The Crimson Petal and the White. Det har däremot Marianne på Caveat Lector gjort, och eftersom hennes mycket välformulerade beskrivning stämmer väldigt väl överens med vad jag själv tyckte, rekommenderar jag helt enkelt att ni läser det här.

Andra bloggar om: litteratur

Bloom rekommenderar, del 3: Thomas Pynchon

I serien Bloom rekommenderar har vi nu kommit till Thomas Pynchon. Att Pynchon är en underlig typ kom jag snabbt underfund med då jag började söka information om honom. Ja, faktiskt så underlig att den här bilden från 1957 är en av de få som finns på honom. Inte direkt någon utåtriktad typ, alltså.

På drift mellan hyllorna i ett antikvariat i Växjö i somras kom jag över Pynchons Vineland, och beslöt därmed att den fick bilda utgångspunkt för min bekantskap med honom. Boken blev mitt sällskap på stranden under några av sommarens få soliga dagar, men efter ganska få sidor kom jag underfund med att jag nog skulle få användning för min envishet vad gäller att läsa ut böcker jag har givit mig i kast med. Vineland var inte helt lätt att läsa, och är sannerligen inte helt lätt att beskriva heller.

Settingen är någon sorts hippiemiljö i norra Kalifornien, och huvudhandlingen kretsar kring Zoyd Wheeler och hans dotter Prairie som försöker leta reda på Prairies försvunna mamma. Men det här är så spejsat, och Pynchon flippar hela tiden ut i såna hejdlösa beskrivningar och associationer kring ämnen som droger, drogpoliser, rockmusiker, FBI, maffia och martial arts att det bitvis blir rätt svårt att hänga med.

Men trots att handlingen och stilen det här är skrivet i inte direkt tilltalar mig är det ändå något som fascinerar. För man kan inte låta bli att imponeras över Pynchons detaljkunskaper om de märkligaste ämnen. Och rätt vad det är sitter jag och skrattar, helt enkelt för att han ibland ser och beskriver saker så fasligt fyndigt.

Så något är det väl ändå med Pynchon, men inte tillräckligt till att jag springer iväg och köper upp mig på hans kompletta författarskap. Nej, den här bekantskapen får nog räcka för mig ett bra tag.

Dock har jag funnit tröst i min förvirring. När boken kom ut i 1989 skrevs den här artikeln i The New York Times, och följande citat av artikelförfattaren visar att det inte bara är min hjärna som inte riktigt räcker till när det gäller att greppa Pynchon:

Instead of telling a coherent story in Vineland, Mr. Pynchon improvises like a jazz musician.
… like so much of the novel, I can't entirely make sense of it.

Thomas Pynchon lever mycket tillbakadraget, ger aldrig ger intervjuer och söker på alla sätt hålla sig borta från medias uppmärksamhet. En gång i 2004 dök han dock upp i tecknad form i The Simpsons, och han ska även ha gjort sin egen röst i det aktuella avsnittet av serien.

En författare som Pynchon får förstås en del mycket ivriga anhängare, och det har uppstått en sorts kult kring hans skrivande. För de som vill bekanta sig mer med Pynchon finns både den här och den här sidan med fylligt material.

Bloom rekommenderar, del 1 – Philip Roth
Bloom rekommenderar, del 2 – Cormac McCarthy
Andra bloggar om: litteratur, böcker, Thomas Pynchon, Harold Bloom

intressant.se

Biblioholist javisst

Ständigt får man återfall i sin biblioholism. Skulle faktiskt bara... följa med någon på en secondhand-försäljning. Följa med, alltså. Det var inte ens jag som kom med förslaget. Det är sant!

Men vem kan väl stå emot de här fynden, för den nätta summan av
65 kronor?!

E.L. Doctorow - Ragtime
Isaac Bashevis Singer - A Friend of Kafka
Ernest Hemingway - Fiesta/The Sun Also Rises
Aldous Huxley - Brave New World
The Penguin Book of Modern British Short Stories
The Short Stories of Ernest Hemingway

Andra bloggar om: litteratur, böcker

Välformulerat av Albert Einstein

Common sense is the collection of prejudices acquired by age eighteen.

Sol över Danmark

(Skandinaviska semesterminnen sommaren -07)

Den här bilden får avsluta serien Skandinaviska semesterminnen. Skulpturen är baserad på HC Andersens pappersklipp Solhovede.

I verkligheten var den danska sommaren inte särskillt solig. Faktiskt var det den tredje regnigaste sommaren sedan 1874.

Mer av HC Andersens pappersklipp kan man se på den här sidan, och jag har även bloggat om pappersklippen en gång tidigare.

Andra bloggar om: resor, hc andersen

Goda föresatser

Loggade in på AdLibris. Skulle bara beställa Philip Roths senaste som jag just hade fått besked om att den hade släppts. Alltså jag skulle verkligen bara... beställa en enda bok. Men hur ofta brukar man lyckas med sånt? På ett ögonblick hade jag kommit att tänka den förfärande tanken på vad som skulle hända om det visar sig att Roth får Nobelpriset i år. Ja, nu vore inte det förfärligt i sig, det vore egentligen suveränt kul, men risken är ju att det då skulle bli lika svårt att få tag på hans böcker som det var att få tag på böcker av Pamuk i december förra året. Och det kan man inte riskera. Alltså blev det fem stycken Roth istället för en...

Andra bloggar om: litteratur, philip roth

Välformulerat av F. Scott Fitzgerald

Cut out all those exclamation marks. An exclamation mark is like laughing at your own joke.

Varning

Formuleringar och finlir

Ibland kan jag inte låta bli att fundera kring översättningar. Översättningsarbete kan vara en otacksam uppgift, och vissa gånger är det en ren omöjlighet att hitta formuleringar som exakt motsvarar originaltexten. Dessutom tillkommer alltid i någon liten grad personliga tolkningar och associationer i umgänget med en text. Men det är också detta som gör att det kan vara spännande att diskutera kring översättningar, och den senaste i raden av översättningar som jag har hängt upp mig i är titeln på Ian McEwans roman Atonement.

Originaltiteln Atonement har fått följande översättningar på de skandinaviska språken:
Svenska: Försoning
Danska: Soning
Norska: Om forlatelse

Här tycker jag den svenska och den danska översättningen fungerar ganska bra, ja den danska faktiskt ännu lite bättre än den svenska. Men den norska översättningen är ju närmast ynklig. ”Om forlatelse”, eller som det blir på svenska ”Förlåt”. Nej, förlåt om jag har missförstått, men något lite allvarligare var det väl ändå McEwan syftade på med sin titel.

Andra bloggar om: litteratur, ian mcewan, atonement, översättning

Definitionen på en bra bok

Cassandra Mortmain frågar i sin blogg vad som gör att man tycker en bok är bra eller dålig. Är det handlingen, personerna, platserna eller hur saker skildras? Är det stil, språk, tema? Är det att man känner igen sig eller är det känslan av att träda in i en ny värld?

Och det var när jag läste det där sista som jag lyckades hitta orden som beskriver hur jag upplever det: En bra bok för mig är när jag träder in i en ny värld, men ändå känner igen mig.

Andra bloggar om: litteratur

HC Andersen - högst närvarande

(Skandinaviska semesterminnen sommaren -07)

Inte nog med att man redan hade sprungit på både Selma och Sigrid på semestern, är man i Odense måste man ju även titta in hos Hans Christian.

Huset där han växte upp är idag museum, och i anslutning till den lilla gula bostaden finns nu även en rymlig byggnad med intressanta utställningar från HC Andersens liv och produktion. Ett särskillt intryck gjorde de stora samlingarna med vackra gamla utgåvor av hans verk, översatta till mer än 130 språk. Har man inte vägarna förbi Odense kan man med datorns hjälp gå en rundtur bland utställningarna i museet här.

HC Andersen har genom sina sagor blivit odödlig. Och ett par kvarter därifrån tyckte jag faktiskt jag såg honom, smygande iväg runt ett hörn...

Andra bloggar om: litteratur

intressant.se

Do Not Go Gentle

Var inne på temat grumpy old men i ett inlägg om Kjell Askildsen här om dagen, och jag upptäcker till min glädje att en annan grumpy old man, Philip Roth, kommer ut med ny bok under hösten. Och som man kan läsa i New York Magazine håller i alla fall inte Roth på att tappa stinget på sin ålders höst, varför artiklen också har lånat titel från en underbar dikt av Dylan Thomas:

Do Not Go Gentle into That Good Night

Do not go gentle into that good night,
Old age should burn and rave at close of day;
Rage, rage against the dying of the light.

Though wise men at their end know dark is right,
Because their words had forked no lightning they
Do not go gentle into that good night.

Good men, the last wave by, crying how bright
Their frail deeds might have danced in a green bay,
Rage, rage against the dying of the light.

Wild men who caught and sang the sun in flight,
And learn, too late, they grieved it on its way,
Do not go gentle into that good night.

Grave men, near death, who see with blinding sight
Blind eyes could blaze like meteors and be gay,
Rage, rage against the dying of the light.

And you, my father, there on the sad height,
Curse, bless, me now with your fierce tears, I pray.
Do not go gentle into that good night.
Rage, rage against the dying of the light.

Bilden är tagen på Norra begravningsplatsen i Stockholm
Andra bloggar om: litteratur, philip roth, dylan thomas

Atonement

Det går inte att först se en film och därefter läsa boken. Det är en omöjlighet, boken kommer i så fall aldrig att bli läst. Därför åkte Atonement av Ian McEwan här om veckan upp på toppen av min läslista, filmen kommer ju i november.

Jag har tidigare läst tre böcker av McEwan och tyckt så pass bra om dem att jag tänkte jag nog så småningom kom att läsa alla. Men nu, efter att ha läst Atonement, är jag inte längre så säker. Den sägs vara en av hans bästa böcker, men föll inte mig lika väl i smaken som Saturday och Enduring Love. Visserligen ger han även här prov på sin förmåga att se och beskriva det mänskliga, och jag tyckte särskilt mamman i familjen var bra beskriven. Men över lag blev det lite mycket Austen-känsla i den här berättelsen. Detaljerade skildringar av gamla herrskapshus med stora ägor där den välbärgade familjens barn glider runt och funderar på problemen i sin lilla skyddade värld.

Knappt halvvägs i berättelsen blir det dock allvar, mycket mer allvar. Men även om man som läsare får ta del av både fysiskt lidande och mental vånda är det någonstans för mycket ord. Ord om allt utom det mest väsentliga. Jag hade en förväntan att få perspektiv på de tankar som låg till grund för ett livsval vars enda syfte var gottgörelse och försoning. Men om det säger Atonement ingenting.

Andra bloggar om: litteratur, ian mcewan, atonement
intressant.se

En bok, ett citat - "Thomas F's siste nedtegnelser..."

Förra året korade den norska tidningen Dagbladet den bästa norska boken de senaste 25 åren. Vann gjorde Thomas F's siste nedtegnelser til almenheten av Kjell Askildsen. Boken består av noveller och beskriver ett par äldre mäns misantropiska men ändå både humoristiska och kloka reflektioner.

Så här kan det till exempel låta om dumhet och litteratur:

Hver time på dagen kvitter verden seg med tusenvis av tåper. Tenk på, har du tenkt på hvor mye lagret dumhet som forsvinner i løpet av et døgn? Alle hjernene som slutter å fungere, for det er jo der dumheten sitter. Men så blir det likevel så mye igjen, av dumhet, fordi noen har skrevet den ned i bøker, og sånn holdes den i live, så lenge folk leser romaner vil det finnes mye dumhet, visse romaner, de det er flest av.

I just love grumpy old men.

Andra bloggar om: litteratur

Fota din frukost

Får jag presentera: Min frukost. Jag lät mig inspirera av Jill som har fotat sin frukost, och min kaffemugg ger mig dessutom litterärt alibi att lägga ut bilden här.

Mackan består av en bit Fazers Skuret pörtebröd. Fazer är ju de ända som kan göra gott vardagsbröd, men trots att namnet på den här brödsorten innehåller ordet ”skuret” behöver man använda rå muskelkraft för att få loss en bit. På brödbiten har jag först någon piffig senap, Colemans eller Maille Provencal, och därefter skinka och ett par skivor ost. Trots goda föresatser lyckades jag inte avhålla mig från att styla mackan lite inför fotograferingen, och grävde fram en liten grön paprika som fick bidra med några strimlor som prydnad. Men det var ju faktiskt väldigt gott, så jag ursäktar detta avvik från det dokumentära med at paprikastrimlorna nog kan bli en vana.

I muggen är det vanligt Nescafé med mjölk. (En annan favoritmugg med Penguinmotiv kan ni se här.)

Och ja, jag intar min frukost framför datorn.

Saknar du frukostinspiration? Kolla in det här frukostfotningsprojektet (också hittat genom Jill).

En läsvana

En ny utmaning går genom bloggvärlden: Lista åtta av dina vanor eller fakta om dig själv. Utmanad av Baxter väljer jag att svara på utmaningen genom att berätta om en läsvana, samt inrätta den nya kategorin Utmaningar så man lätt kan hitta mina tidigare avslöjade fakta och underligheter.

Min läsvana handlar om hur jag gör för att komma ihåg passager jag tycker särskilt mycket om i de böcker jag läser. Understrykning med blyertspenna är ju klassiskt, men jag har aldrig riktig trivts med den metoden. För det första är understrykningar ibland svåra att hitta igen, och dessutom sitter de kvar i fall man vill låna ut eller ge bort en bok, vilket kan störa läsupplevelsen för nästa läsare. Vad göra istället? Jo, man kan vika hörnet på boksidan. (Lugn! Jag läser nästan uteslutande pocket.) Om texten jag vill komma ihåg finns på nedre halvan av sidan viker jag nedersta hörnet, och motsatt om den finns på övre halvan.

När jag sedan är klar med att läsa boken tittar jag igenom sidorna med vikta hörn. Men då uppstår genast utmaningen att återfinna just de raderna jag tyckte om under läsningen! Att se om jag kan återfinna dem blir som ett test på hur bra raderna verkligen var, men märkligt nog hittar jag raderna direkt i kanske nittio procent av fallen. I de fall där jag inte förstår vad det var för meningar jag tyckte så bra om medan jag läste, konstaterar jag att raderna nog inte fungerar så bra lösryckta ur sitt sammanhang, och lämnar dem därhän. De återfunna passagerna skriver jag däremot in i ett dokument i datorn. (Lugn igen, jag ägnar inte all tid i mitt liv åt detta. Som ni ser av någon tidigare utmaning så är skrivtempo inget större hinder.) Det här dokumentet börjar nu bli några sidor långt, och ju längre det blir ju tydligare kan jag se och komma ihåg vad mitt läsande ger mig.

Men i ärlighetens namn ska jag medge att det just nu ligger en liten trave böcker i hyllan och väntar på att få sina vikta sidor avskrivna. För man vill ju hinna läsa också.
---
Utmaningen att berätta om egna fakta eller vanor får man anta ifall man själv känner för det.

Andra bloggar om: litteratur

En sång för Luciano

Kände att jag ville lyssna på den här just nu.

Sigrids sommarstad

(Skandinaviska semesterminnen sommaren -07)

I den gamla stadsdelen Højbyen i danska Kalundborg ligger Vor Frue Kirke, en mycket speciell romansk korskyrka. Stadsdelen har fått namnet från sin belägenhet på en liten höjd, och de fem kyrktornen syns vida omkring. På semester, med gott om tid och öppen för nya intryck, är kyrkor något jag gärna besöker, men på väg dit fångade en annan byggnad mitt intresse.

Vid Højbyens torg låg ett vackert gult hus med en informationstavla framför, och på tavlan kunde man läsa att i 1882 hade den norska författarinnan och nobelpristagaren Sigrid Undset fötts här. Hon hade också tillbringat flera av sin barndoms somrar i Kalundborg eftersom huset tillhörde hennes morfar. Säkerligen hade hon också besökt kyrkan som jag senare fortsatte till.

Sigrid Undset är nog mest känd för romantrilogin Kristin Lavransdatter, av vilken jag nog måste erkänna att endast ha läst den första delen, Kransen. Men jag tänker ofta på det här kända citatet av Sigrid Undset:

...sed og skikk forandres meget, alt som tidene lider, og menneskenes tro forandres og de tenker anderledes om mange ting. Men menneskenes hjerter forandres aldeles intet i alle dager.

Ja vi är de samma, vi människor. Våra känslor och innersta väsen förändras mycket lite genom århundradena, och de författare som lyckas skildra detta skapar ofta litteratur som har giltighet långt ut över sin egen samtid.

Andra bloggar om: litteratur
intressant.se

Rabbinen som blev kanin

Från en gammal Penguin-utgåva av Isaac Bashevis Singers The Séance and Other Stories.

Andra bloggar om: litteratur

Djuriskt?

Vad ska man tro om en bok som beskrivs med orden ”en skruvad, filosofisk gangsterhistoria som handlar om ondska och utspelar sig i ett parallellt universum befolkat av mjukdjur”?

För mig utföll övningen “att utifrån en stickordsmässig beskrivning försöka bedöma vad som talar för och vad som talar emot att jag skulle gilla en viss bok” så här:

Skruvad – Nja… Kan vara kul, men kan också vara en faktor som gör att jag tappar intresset.
Filosofisk – Ja! Alltid ett positivt nyckelord för mig.
Gangsterhistoria – Kanske… Skulle kunna vara bra, men jag är lite skeptisk.
Ondska – Ja! Alltid intressant tema, som filosofin.
Parallellt universum befolkat av mjukdjur – Ursäkta?! Låter ju hur fånigt som helst, ju.

Den dagen jag läser en gangsterhistoria om mjukdjur och tycker den är läsvärd, har någon sannolikt skrivit en bra bok. Och det har någon, i det här fallet pseudonymen Tim Davys, nu gjort. Boken heter Amberville, och det som gör att jag gillar den här är inte bara att personerna… eh förlåt, mjukdjuren i boken ställs inför dillemman och dramatiska situationer, som jag på trots av min skepsis faktiskt kan leva mig in i, utan det bakomliggande filosoferandet och tankarna kring ondska.

Det här är Tim Davys första bok, och utan att egentligen ha andra likhetspunkter än filosoferandet, så kommer jag att tänka på en annan debutant vars bok jag läste tidigare i år och tyckte bra om, norske Stian M. Landgaards Herrer i åndenes rike. Jag verkar ha funnit en ny favoritgenre; filosoferande debutanter.

Amberville är speciell på många sätt, här händer det ovanliga grejer både i och utanför boken. Många bokbloggare har fått förhandsex av den, och när den kommer ut i oktober blir det i två utgåvor, varav en illustrerad. Det är också redan planerat för ytterligare tre fristående delar som avhandlar godhet, frihet och öde.

Illustrationerna är gjorda av Patrik Norrman.

Andra bloggar om: litteratur, amberville, tim davys

A Place for Us

(Skandinaviska semesterminnen sommaren -07)

Paddan som så ivrigt inspekterade vår semesterbostad måste ha gillat vad han såg, för dagen därefter var han tillbaka - och han hade tagit med sig sin kära.

Och, som de säger i sagorna, har de inte flyttat därifrån, så lever de där än idag.

Det här är ju så romantiskt så de måste nästan få lite musik, eller hur?