Läsrapport, andra kvartalet -07

DÄR var sista arbetsdagen innan semestern över. Och tillhörande administration, fakturering och bokföring är också i box. Inte kul sånt där. Men när jag ändå är igång så kan jag ju slänga på en litterär halvårsrapport också, enligt traditionen som uppstod bland litteraturbloggarna efter årets första kvartal. Första kvartalsrapporten kan läsas här, och det här är vad jag har läst sedan dess:

Denise Mina - Garnethill
Milan Kundera - Immortality
Ford Madox Ford - The Good Soldier
Ernest Hemingway - The Old Man and the Sea
Philip Roth - Zuckerman Unbound
Umberto Eco - Baudolino
Philip Roth - The Anatomy Lesson
Ian McEwan - Amsterdam
Bergljot Hobæk Haff - Skjøgens bok
Truman Capote - In Cold Blood (ljudbok)
The New York Times - Writers on Writing (essäsamling)
Daniel Gilbert - Stumbling on Happiness (populärvetenskaplig)

Inte särskilt många böcker det här kvartalet heller. Tiden har mest gått åt att jobba. Men NU är det semester och då börjar semesterläsningen!

Andra bloggar om: litteratur

Litterär bildquiz 13

Snart semester, men vi hinner i alla fall med en liten quiz först.

Vilken roman?

Klura på den, ni!

Andra bloggar om: litteratur, quiz

Inga felstavningar på min grav

Måste nog börja med att utfärda en nörd-varning för den här posten. Det påstås att mitt intresse för ämnen som litteratur, språk och ord ibland kan ta sig lite underliga uttryck. I så fall är detta ett sånt tillfälle. (Har insett att detta förmodligen inte heller är den sista nörd-posten, så jag introducerar lika gärna en liten varningsstämpel för såna här poster.)

Det här handlar nämligen om apostrofen. Det engelska språket använder som bekant i mycket större grad än det svenska apostrof. Den där lilla söta pluppen som bland annat hjälper till att hålla reda på om ett ord är plural eller genitiv. Och det är inte så lätt jämt att sätta dit pluppen på rätt ställe. Därför blir det ofta fel också.

Men säg den sak som inte har sin intresseförening. I England finns nämligen The Apostrophe Protection Society, som ser som sin uppgift att sätta fokus på rätt användande av apostrof. På deras hemsida kan man se en samling exempel på hur tokigt det kan bli, hämtat från skyltar och andra texter som finns runt i samhället.

Det värsta tycker jag personligen är gravstenarna. För det finns många tillfällen då det inte är så noga med korrläsningen, men när det ska skrivas i sten är det verkligen läge att ha lite koll på språket.

Nu är kanske inte apostrofen det största problemet i svenska språket, men nog kan det bli fel ändå. Så det säger jag bara, till den som kommer att vara språkansvarig den dagen jag kastar in handduken: Inga felstavningar på min grav!

Andra bloggar om: språk, ord

En kanin på min väg

Den här lilla krabaten träffar jag ofta på väg till jobbet för tiden:

Får mig att tänka att man kanske skulle läsa den här boken:

Andra bloggar om: litteratur, Richard Adams, Watership Down

Lycklig i Danmark

Snacka om att man har valt rätt land att semestra i! Danmark har enligt en brittisk undersökning de lyckligaste invånarna i Europa.

Skulle kanske rent av kunna flytta dit för att bli riktigt lycklig, tänker man. Men nej, så enkelt ska det tydligen inte vara:

Researchers also found that those born in the country where they live tend to be happier than immigrants, suggesting that people can't just move to Denmark to get happier.

Ja, då får man väl i alla fall umgås lite med de här lyckliga människorna och hoppas att det smittar av sig.

Tidigare inlägg om att vara lycklig här.
Andra bloggar om: danmark, semester

Naturpaparazzin: "Daggen därpå"

Andra bloggar om: fotografi

Midsommarblommor

I know a bank where the wild thyme blows,
Where oxlips and the nodding violet grows,
Quite over-canopied with luscious woodbine,
With sweet musk-roses and with eglantine.

- från Shakespeares A Midsummer Night’s Dream.

Andra bloggar om: shakespeare, midsommar

Grattis Ian!

Som av en tillfällighet fyller författaren av boken jag just läser år i dag, den 21 juni. Författaren är Ian McEwan och boken är Amsterdam. Fick Booker-priset i 1998, står det på omslaget och... ja, verkar så här en tredjedel in i boken ungefär lika bra som förväntat efter att jag tidigare har läst Saturday och Enduring Love. Skönt med säkra kort ibland - både spännande och tankeväckande är de, McEwans böcker.

Så tack för det Ian, och grattis på födelsedagen!

Andra bloggar om: litteratur, ian mcewan

Kloka Piet Hein

När vi ändå är inne på temat Danmark, låter jag idag danske Piet Hein tala på temat litteratur med ett av sina Gruk :

Ett råd i boksäsongen

Det ska vara ett par dumheter
med i en bok
för att också de dumma
ska tycka den är klok.

(snabböversatt för bloggändamålet av mig själv)

Andra bloggar om: litteratur, danmark, piet hein, gruk

Danska litteraturtips önskas

Planerna för sommarsemestern innefattar bland annat ett uppehåll i Danmark. Har planer på att maxa känslan med att läsa lite danska, men inser att mitt perspektiv på dansk litteratur är sorgligt smalt. Min danska litteratur-shoppinglista innehåller hittils endast en bok jag är riktigt nyfiken på att läsa, Peter Høegs Den stille pige.

Någon som har fler danska lästips?

Andra bloggar om: litteratur, danmark, peter høeg

Naturpaparazzin - 070616

Litterär bildquiz 12

Quiztime igen. Frågan är: Vilken roman?

Andra bloggar om: litteratur, quiz

Att stava till fisk

Om man vill stava till ordet fisk på engelska kan man göra det så här: ghoti.

Vaddå "det kan man väl inte"? Det är klart man kan! Kolla bara här.

Andra bloggar om: språk, ord

Inget ont...

Fördelen med att ha genomlidigt ett par perioder av extrem nackspärr (som kanske egentligen borde heta ryggspärr, eller till och med halvkroppsspärr) är att man skrattar hjärtligt och igenkännande av Philip Roths beskrivningar i The Anatomy Lesson.

Diana, his part-time secretary, took Zuckerman – who was able still to drive in forward gear but could no longer turn his head to back up – out in a rent-a-car…

O, vad man känner igen sig där, tyvärr. Med total låsning i övre halvan av kroppen är det klart enklare att åka framåt än att backa en bil, då man lämpligen bör vända huvudet för att titta åt det hållet man tänker förflytta sig själv och bilen. Ja, det är knappt så man vågar sig på en koll i döda vinkeln för att byta fil av rädsla för att smärtan ska slå till och stråla ut längs alla möjliga nervbanor. Roligare att läsa om än att vara mitt i upplevelsen – det kan jag försäkra.

Roth har ju en fantastisk förmåga att inlevelsefullt fördjupa sig i människans kroppsliga funktionsodugligheter. Men jag förstår egentligen inte varför jag, som inte tycker särskilt bra om gnällpellar, tycker så fasligt mycket om grumpy old Roth.

Andra bloggar om: litteratur, philip roth

Två fördelar med litteraturbloggar

Det har sagts mycket klokt av olika bloggare i debatten efter gårdagens artikel i SvD om litteraturbloggarna som ett eventuellt hot mot proffsrecensenterna. Min åsikt är mycket förenklat att merparten av litteraturbloggarna inte har tillräckligt stor pondus att verkligen utgöra något hot, samt att de på grund av att de ofta inte har recensenternas bakgrund inte heller lyfter fram samma saker med en bok och en läsupplevelse, och därför blir mer som ett komplement att räkna än ett verkligt hot.

Men jag vill dock påpeka två fördelar som jag tror litteraturbloggarna har framför proffsrecensenterna.

Den ena är att litteraturbloggarna läser med ett rätt öppet sinne. En faktor som jag vet författare ibland saknar när deras böcker blir bedömda av proffstyckare. Man läser antingen saker som man troligen kommer tycka om, eller så är man åtminstone uppriktigt nyfiken på de böcker man börjar läsa.

Det andra är att bloggen i sin helhet utgör en bakgrund att bedöma en bok mot. När jag själv läser andra bokbloggar får jag relativt snabbt en bild av bloggarens personliga litteratursmak, och kan därmed bedöma det jag läser mot denna bakgrund. Detta kan vara viktig information för mig när jag ska bedöma min egna sannolika läsupplevelse – information som jag inte får genom att läsa en tidningsrecension.

Andra bloggar om: litteratur, böcker, bokrecension, boktips, bloggosfären

En bok, ett citat - "Baudolino"

Har nyss läst Umberto Ecos Baudolino. Ett myllrande och bitvis komiskt äventyr som utspelar sig i slutet av 1100-talet och mynnar ut i en riktig deckarhistoria. Jag tycker dock inte första halvan av berättelsen hade någon riktig fart och styrsel, men ungefär mittvägs i boken blev jag riktigt fångad av Baudolinos upplevelser, en salig blandning av lyckokast och vedermödor. Med religon, filosofi och myter i botten är det en facinerande värld Eco har skapat och snyggt flätat in i världshistorien.

I boken berättas historien om Baudolinos liv av honom själv för historieskrivaren Niketas. Och om det att berätta historier säger Baudolino så här:

I think that one who tells stories must always have another to whom he tells them, and only thus can he tell them to himself.

Andra bloggar om: litteratur, umberto eco, baudolino

Min bokhylla

Bokhororna har startat något som säkert kommer att bli en litteraturbloggartrend: att beskriva sin bokhylla i ord och bild. Här kommer min, eller rättare sagt en av mina:

Jag har en särskild bokhylla stående i mitt vardagsrum med skönlitterära böcker jag har läst till största delen under de senaste 6-7 åren. Då kan jag ibland sitta där och slappna av medan blicken vandrar mellan bokryggarna, och jag kan återuppleva känslan av de olika böckerna. (Längst ner i högra hörnet står ett litet gäng kokböcker, men dessa får maka på sig allteftersom nya skönlitterara behöver plats i hyllan). Själva hyllan är en underbar gammal sak i mörk ek som jag plockade upp på en skrotförsäljning för 300 kronor för några år sedan.

Övriga böcker har jag stående i andra hyllor (Billy förstås) i andra rum: en del andra skönlitterära böcker jag har läst står i källarhallen, olästa engelska skönlitterära samt facklitteratur i ett annat rum och samlade verk av olika äldre författare samt norska olästa skönlitterära i ytterligare ett annat. Poesiböckerna bor i en liten hylla i sovrummet.

Tidigare hade jag alla böckerna i en enda stor bokhylla i ett rum, men på det här sättet får man en mer utspridd litteraturkänsla.

Andra bloggar om: litteratur

Litterär bildquiz 11

Vilken bok?

Andra bloggar om: litteratur, quiz

På spaning efter den titel som flytt

Kazuo Ishiguros The Unconsoled är en märklig bok. Lite drygt 500 sidor med surrealistiska beskrivningar av vad som händer med konsertpianisten Ryder när han anländer till en stad där han ska hålla ett framträdande. Eller kanske rättare sagt, vad som inte händer. För visst är det ett kännetecken för Ishiguro, det där att han skriver på ett sätt som gör att en del läsare nästan börjar klia efter att själva ge handlingen och karaktärerna en spark där bak.

Jag hör inte till den gruppen läsare – av orsaker jag inte själv helt kan förklara, eftersom tålamod inte sägs vara bland mina mest framträdande egenskaper. Av någon anledning trivs jag med att befinna mig i Ishiguros världar.

Innan han skrev The Unconsoled hade Ishiguro gett ut tre andra romaner: A Pale View of Hills, An Artist of the Floating World och The Remains of the Day.

När jag läste The Unconsoled träffade jag på följande mening på sidan 199: ”In any case, there was still plenty remaining of the day.”

Och på sidan 358: ”He had thus waited, perhaps for as long as an hour, gazing at the sky and the view from the hill.”

Det är ju inte utan att man funderar på om man ska läsa hela denna underliga historia en gång till. För jag känner på mig att jag måste ha missat en formulering som associerar till den tredje boktiteln.

Andra bloggar om: litteratur, kazuo ishiguro

Att stiga upp ur boksidorna

Karaktärer som är så verkliga att de "stiger upp ur boksidorna" - är det så här det ser ut då?

Fler kreativa bokkonstverk finns på FunForever.

Andra bloggar om: litteratur

Snubblande nära lyckan

Har precis läst en smårolig populärvetenskaplig bok, Stumbling on Happiness av Daniel Gilbert. I boken försöker Gilbert förklara för oss moderna planerande människor hur det kan ha sig att vi faktiskt i ganska liten grad har förmågan att förutse vad som kommer att göra oss lyckliga i framtiden, och att mycket av vårt planerande därför inte är så ändamålsenligt som vi gärna vill tro. Låter kanske inte som någon uppiggande läsning, men boken är... ja, låt oss säga intressant då i alla fall.

Och uppskattar man inte att få sina illusioner krossade kan man i alla fall låta sig roas av Gilberts underhållande sätt att beskriva sina teorier. En av faktorerna som ställer till det för oss är enligt Gilbert bland annat det här:

"...if you are like most people, then like most people, you don't know you're like most people."

Se där. Något att tänka på.

Vad säger man?

Det är Sveriges nationaldag i morgon, ja. Man har inte riktigt hunnit vänja sig vid den här nya röda dagen ännu, känns det som.

Och inte heller har det hunnit sätta sig någon bra fras för vad man säger till varandra inför den här lediga dagen, typ när man går hem från jobbet och så. Alla andra ledigheter har fraser som är väl inarbetade. "God jul", "Glad påsk", "Trevlig midsommar" och allt det där trillar ju ur munnen utan att man behöver koppla in hjärnan. Men vad säger man, till exempel till sina kollegor när man går hem från jobbet den 5:e juni? "Trevlig helg" är ju lite futtigt, för det är ju lite mer än en vanlig helg. Och "Ha en fin nationaldag" låter lite väl stelt.

Så vad säger man? Vad säger ni?

Hängmatteträning

Så har man lyckats köpa lite böcker igen. Bland annat den här. Så kan man i alla fall tänka på träning medan man ligger där i hängmattan i sommar - och lura sig själv till lite bättre samvete.

Kuriöst

The Curious Incident of the Dog in the Night-time heter en bok av Mark Haddon. En riktigt bra bok av Mark Haddon dessutom, tyckte jag då jag läste den förra året. Boken handlar om en pojke med Aspbergers syndrom som i sin hjälte Sherlock Holmes' anda försöker lösa mysteriet med vem som dödade grannens hund. En lättläst och rolig bok som samtidigt ger insikt i djupare frågor.

Men titeln är ju något underlig. Flera gånger under läsningen kom jag att fundera över hur författaren kom på den där titeln till sin bok.

Idag har jag fått svaret, och även där är Sherlock Holmes inblandad. I The Adventure of Silver Blaze finns nämligen följande rader:

Visst är det märkligt att intertextualitet ska vara så fasligt roligt?! Och inte nog med kopplingen mellan Haddons bok och Sherlock Holmes, att jag överhuvudtaget råkade få veta detta beror på att Sherlock Holmes-citatet fanns med som exempel för att illustrera människans analysförmåga i boken jag just nu läser, Stumbling on Happiness av David Gilbert.

Naturpaparazzin fotar: On Top of the World

Naturpaparazzin fotar: Ormbunksbebisar i mammas mage

En bok, ett citat - "How to Cure a Fanatic"

När jag för ett tag sedan hörde talas om den här boken och författaren Amos Oz' tankar om en teskedsorden blev jag nyfiken. Han har bakgrund ifrån fredsarbete i Mellanöstern, och en metod för att kurera fanatiker skulle ju lösa bra många av de större problemen i vår värld, tänker man spontant. Nu är förstås titeln något tillspetsad, men boken innehåller intressanta tankar om mekanismerna som ständigt ställer till det oss människor emellan.

Dessutom delar Oz, som också är skönlitterär författare, med sig av sina tankar kring litteratur och skrivande. Jag hittar bland annat ett par rader som mycket precist beskriver den typ av litterära plot jag själv uppskattar mest:

I never write about good guys and bad guys; I write about clashes within families, between people who are both right, or both partly right.

Kan nog finnas mycket läsvärt i hans produktion, känns det som.