Litterär bildquiz 10

Med hopp om att Spectatia-bloggens läsare ska göra en Fylking, dvs. högt och ljudligt ropa "Äntligen!", publiceras härmed den tionde uppgiften i serien av litterära bildquizar.

Och frågan lyder: Vilken författares namn kan man utleda av bilderna?

Genusperspektivet

Sitter här och kan inte låta bli att fundera. Tycker det är ett intressant ämne som har dykt upp hos flera litteraturbloggare under de senaste dagarna (Nekulturny, Bokhora, Daniel Åberg), nämligen fördelningen manliga/kvinnliga författare i bokhyllan.

Tänker framförallt på två saker kring det här. För det första att det sannolikt måste finnas fler böcker utgivna av manliga författare än av kvinnliga. Framförallt om man ser på äldre litteratur. Sedan är det också förmodligen rätt varierande för olika genrer. Men alltså, i alla fall är det nog så att när vi ska köpa och läsa böcker ställs vi inför ett utbud som inte består av 50/50 fördelning mellan kvinnliga och manliga författare, utan det finns en snedfördelning redan där. Vore roligt att försöka hitta siffror för detta, men det får bli ett forskningsprojekt att ägna sig åt när det inte som nu ligger arbete i högar och travar och väntar på att tas itu med.

Den andra saken jag tycker är intressant med det här temat är följande: Alla verkar överens om att det är ett poäng att eftersträva jämn fördelning av manliga och kvinnliga författare i bokhyllan. Varför? undrar jag för mig själv. Vad är det vi tänker oss uppnå genom att ha en korrekt genusfördelning i bokhyllan?

Jag ska fundera lite mer på det, tror jag. Lite senare. Just nu, som jag har fått ur mig mina spontana tankar kring detta, ska jag framförallt försöka fortsätta jobba.

Åter till Hailsham?

Strax efter halv tolv idag satte jag mig i bilen och började samtidigt lyssna på P1. Hamnade i någon radioföljetong som på något märkligt sätt kändes bekant. Fick jag inte någon sorts association till den här märkliga stämningen? Damen som är så strängt upptagen av möblerna som ska flyttas medan andra personer i handlingen försöker få henne att besvara frågor som är oerhört centrala för deras liv, frågor som rör Hailsham, internatskolan där de växte upp. Långsamt började tråden nystas upp i min hjärna. Never Let Me Go var det, av Kazuo Ishiguro, författaren som nog är mest känd för att ha skrivit The Remains of the Day (Återstoden av dagen).

En oerhört fängslande bok om stora, existensiella frågor. Förmodligen den bästa boken jag läste förra året. De är inne på en av de sista avsnitten nu i P1:s uppläsningsserie, og jag föredrar ju dessutom att läsa på originalspråket. Det blir inte riktigt samma inlevelse när man får det återberättat på svenska. Det är nästan så jag undrar om jag inte ska läsa den igen - vilket jag aldrig förut har gjort med någon bok.

Gubbhylla

Inspirerad av Christians reflektioner över mängden manliga respektive kvinnliga författare i hans bokhylla fick jag lust att roa mig med lite författarstatistik över mina egna böcker. Det visade sig att min bokhylla innhåller 68 % manliga och 32 % kvinnliga författare. Jag har dessutom en känsla av att jag på senare åren på något omärkligt sätt har glidit över från att läsa mest kvinnliga författare till att numera läsa huvudsakligen manliga. Nej, chick-lit är alltså inte min grej, men det är inte heller många av de mer typiska manliga genrerna. Och hade jag bara ägnat mig åt att läsa gamla klassiker så kunde ju även det bidra till att förklara snedfördelningen, men även om jag nog klämmer en Dickens och någon Dostojevski emellanåt så räcker inte det för att förklara siffrorna. Alltså sitter jag fortfarande kvar och undrar vad det egentligen är som gör att det är så många gubbar i min bokhylla...

Gemet är lös!

Golfterminologi

Golfare har en rolig terminologi för det de pysslar med. Det här är ett exempel på ett anslag fotat på en golfklubb.

...på herrtoaletten.

Roth... igen!

Sorry. Fortsätter jag så här så är det snart dags att döpa om den här bloggen till "Philip Roths fan-blog" eller något åt det hållet. Men jag måste bara berätta att The Guardian har en diskussion på sin blogg på temat varför Philip Roth inte får Nobelpriset.

Själv har jag inte läst så många av de andra författarna som kan tänkas tävla om priset att jag kan ge något kvalificerat utlåtande, men han är nu en gång min favoritförfattare, så visst vore det roligt om han fick Nobelpriset.

Han har skrivit hur många böcker som helst, snudd på 30 stycken. Hittils har jag läst sju av dessa, så jag har lyckligtvis många kvar. Av de jag har läst vill jag särskilt rekommendera The Dying Animal och The Human Stain - båda fängslande historier som skildrar människors liv och dilemman. The Breast är en fullständigt surrealistisk men mycket rolig liten bok. Och för den som är intresserad av tankar kring skrivande samt författarskapets och kändisskapets vedermödor är Zuckerman-serien att rekommendera.

Så. Nu får vi se hur länge jag klarar att hålla tyst den här gången, eller om jag snart bara måste babla lite om Roth igen.

Hemlösa böckers beskyddare

Snart är det sommar. Då är man ledig. Och då hinner man läsa. Läsa mer än vad man hinner under arbetsmånaderna. Så för att dryga ut beställningen jag skickade in till nätbokhandeln för några dagar sedan tog jag en sväng förbi en secondhandförsäljning som brukar ha böcker i hejdlösa mängder.

Jag brukar alltid göra roliga fynd när jag gräver i deras bokberg, men den här gången hann jag inte ens in i butiken. För utanför hadde de ställt några lådor med böcker de ansåg särskilt svårsålda, och en handskriven skylt upplyste om att de därför var tacksamma om det fanns kunder som helt enkelt bara ville ta med sig några av dessa böcker hem. Utan att betala en enda liten krona. Som en blodhund i arbete satte jag igång att gräva i lådorna, och blev på några få minuter belönad med ett antal fynd.

Titta bara! Amos Oz, Hemingway, Nadine Gordimer, Bodil Jönsson, HC Andersen (dikter på danska) samt Lord Byron och Pehr Sparre, de två sistnämndas böcker tryckta i slutet av 1800-talet:

Och inte nog med det, sex böcker i serien Ryska klassiker från 1940-talet med en otroligt snygg design. Gogol har jag läst, och tyckte mycket om, men här finns ju många fler spännande ryssar att bekanta sig med, Turgenjev, Prisjvin, Ljeskov, Leonov och Gorkij:

Hur kan man ens tänka tanken att låta såna här böcker få vara hemlösa?!

Spectatia i bild - svar på en utmaning

Utmanad av Skorpionkvinnen svarar jag på följande frågor med bilder:

Vad är du duktig på?
Vad drömmer du om?

Vad är det bästa med stället där du bor?

Vem skulle du vilja hångla med?
Vad skulle du göra om du fick vara statsminister för en dag?
Vad är du rädd för?
Vem skulle spela rollen som dig i filmen om ditt liv?
Vilket yrke skulle du vilja ha?
Vilken sång skulle du vilja sjunga om du var med i Idol?
Varför är inte du kändis?

Vem utmanar du?

Maskroskonst

Tulpankonst

Philip Roth är min skumbanan

I dag var det dags att handla godis, mycket godis. En beställning på hela åtta böcker ligger nu och guppar i nätbokhandelns databas i väntan på att materialisera sig i min postlåda:

Arlington Park, Rachel Cusk
Nostalgia, Mircea Cartarescu
Everyman, Philip Roth
The Prague Orgy, Philip Roth
The Anatomy Lesson, Philip Roth
The Language Instinct, Stephen Pinker
Stumbling on Happiness, Daniel Gilbert
Den tunna hinnan mellan omsorg och grymhet, Ludvig Ira

Lite fantasilöst kan det tyckas med denna överrepresentation av Philip Roth. Men tänk er själva, hur lätt är det inte att ta några extra skumbananer (här får ni tänka på ert eget favoritgodis) i påsen när man står där och plockar bland lösgodiset.

Hurra, för sjutton!

Dagen till ära vill jag presentera en bok som borde finnas i varje bildad människas bokhylla:


Här hittar vi ordspråk som ger läsaren en djup förståelse för den norska folksjälen, som till exempel:


En riktigt fin sjuttonde önskas alla norrmän!

Vad tror du?

Händer det att din hjärna lider av överkapacitet? Ja, du kanske rent av går runt och har tråkigt och riktigt längtar efter någon finurlig problemställning att låta hjärncellerna sätta tänderna i? Då är det här boken för dig!

Do you think what you think you think? av Julian Baggini har undertiteln The Ultimate Philosophical Quiz Book och består av texter och uppgifter att fundera över - allt med syfte att du ska komma fram til om du tror det du tror att du tror. Perfekt fritidssyssla för amatörfilosofer.

Men oavsett vad man skulle råka tycka om bokens innehåll, så kvalificerar den i alla fall att vara med i tävlingen "Finurligaste boktiteln". Någon som har flera titlar som kvalificerar?

Frimärkspoesi

Inspirerad av Jorid som ska resa till Edinburgh tar jag fram och tittar på några vackra frimärken med text och motiv hämtat från Skottlands nationalpoet Robert Burns mest kända dikter.


Och här kommer vi osökt in både på frågorna om typsnitt och om felstavningar som vi har varit inne på tidigare. Ett av de här frimärkena innehåller nämligen ett stavfel, och det ska ha uppstått eftersom någon tolkade ett 's' i den gamla förlagan till att vara ett 'f'. (Läs mer här.) Ett roligt litet exempel på den konflikt som ibland kan uppstå mellan det sirligt vackra och läsbarheten.

Naturpaparazzin fotar: Nyckelpiga på plommonblom

Smög mig ut i skymningen en kväll och lyckades obemärkt komma nära inpå en nyckelpiga som njöt av kvällens uteservering på en plommonblomma.

Måndagsfunderingar

Läste någonstans att Flaubert ska ha sagt föjande:

Ära vanärar, titlar degraderar, fast anställning fördummar

Klarade mig rätt bra där...

Vackra typer

Jag läser i Svenska Dagbladet att typsnittet Helvetica fyller 50 år. Världens vanligaste typsnitt ska det tydligen vara. Praktiskt och lättläst, men inte gör det någon människa glad att läsa Helvetica? Rakt, tråkigt och fullständigt utan personlighet, tycker nu jag.

Det var bättre förr, helt enkelt. Som bevis för detta tänker jag visa er en vacker liten bok jag hittade i en trave med böcker som skulle slängas från en secondhandförsäljning. (Ja, det är sant! Jag råkade höra hur innehavarna diskuterade när de skulle köra dem till sopcontainern.)

Let me introduce:För dem som är för lata för att läsa baklänges kan jag berätta att boken heter A Handbook of Printing Types. Den är utgiven i 1948 och som en bonus för mig när jag köpte boken hittade jag inuti den ett kvitto utskrivet samma år till en disponent på ett förlag "Till benäget påseende". Han hade betalat 11 kronor och 25 öre för boken. Jag betalade 10 kronor år 2006. Böckers värde är ett relativt begrepp minsann.

Ett par exempel från insidan boken visar hur vackert det kan bli om man inte hänger sig åt enkla och praktiska typsnitt som Helvetica:

Nyheten om att Helvetica fyller år är ursprungligen hämtat från BBC, där jag också hittade den här lilla roliga historien om typsnitt, som det ju passar bra att avsluta med eftersom vi nu har talat så mycket om min underliga humor på sista tiden:

Two fonts walk into the bar, and the barman says, "Sorry lads, we don't serve your type".

The Book Quiz

Tittade in hos Ika och upptäckte en rolig Book Quiz som jag genast ville testa. Man får svara på lite frågor och resultatet som kommer fram visar vilken bok man är. Jag blev Adventures of Huckleberry Finn. Om man är den här boken har man enligt quizen följande egenskaper (fast här känner jag ett visst behov av att komplettera med min egen syn på saken):

With an affinity for floating down the river, you see things in black and white. - Nej, det gör jag inte!
The world is strange and new to you and the more you learn about it, the less it makes sense. - Ja, vissa bitar är i alla fall lite svåra att "make sense of". Men det är ju spännande också!
You probably speak with an accent. - Ja, en svag en.
And others have a hard time understanding you... - Fast några förstår i alla fall min humor.
...and an even harder time taking you seriously. - Buhu!
Nevertheless, your adventurous spirit is admirable. - Vad som är beundransvärt med att vara nyfiken förstår nu inte jag...
You really like straw hats. - Absolut. Bildbevis finns här.

Testa själva, vet jag! Och kom gärna tillbaka och berätta vad ni blev.

Humorvarning

Nu är det inte alla som har samma humor som jag. Det har jag minsann fått märka genom livet, om man säger så. Men uppmuntrad av att ett par av de som har tittat in på den här bloggen håller med mig om att The Muffin Joke är kul, och även uppmuntrad av lite prat om roliga historier på radiohodes blogg, har jag nu tagit beslut om att publicera en av mina absoluta favoriter av roliga historier. Så får det bära eller brista ifall ni tycker jag är ungefär lika smart som djuren i den här historien.

Det var en gång et får som var ute och promenerade i djungeln. Plötsligt märkte han att ett lejon var efter honom. Han blev förstås jätterädd och började springa, men insåg snart att han inte hade en chans att springa ifrån lejonet. Då fick han en idé: han klev upp i ett träd. Men lejonet satte sig under trädet för att vänta på att fåret skulle bli trött och ramla ner. Alltså var det läge att tänka till igen. Och det gjorde fåret, med lyckat resultat: han skakade av sig all ull, så den ramlade ner på lejonet. Därmed trodde lejonet att det hade börjat snöa - och frös ihjäl!

Medan vi väntar

Är det flera än jag som väntar med skräckblandad förtjusning på sista säsongen av världens bästa tv-serie, The Sopranos? Ja, jag är som tur är inte ensam verkar det som. Eftersom sista säsongen har börjat sändas på amerikansk tv har både Svenska Dagbladet och den norska tidningen Dagbladet skrivit mycket intressanta artiklar om tv-serien på sista tiden. Rekommenderad läsning i väntan på "the real thing". Men vad man sedan ska ta sig till, när den definitivt sista säsongen är slut, är ju en knepigare fråga...

Tidigare inlägg om mitt förhållande till The Sopranos finns här.

Det där med stavning

Såg en lite smårolig felstavning av ordet jetlag här om dagen - ni vet så där lite seg och snurrig som man blir när man har flugit för långt och för länge och kanske även åt fel håll. Någon hade skrivit "jetleg".

Lider man av jetleg ser jag framför mig någon som beter sig ungefär så här:


Medan jetlag snarare artar sig på det här viset:

Ambitioner

Sådär. Arbetsdagen är över. Nu går jag och tränar. Tänk om man ändå kunde bli lika duktig som den här killen...

Doktor Glas

Jag ser av en annons i tidningen att Doktor Glas, monologen med Krister Henriksson, fortfarande går på Vasateatern i Stockholm. Gå och se den! Jag ber er på det innerligaste! Att en ensam man på en nästan tom scen kan åstadkomma en sån engagerande föreställning är fullständigt fascinerande.

Har du inte möjlighet att se föreställningen så läs i alla fall boken av Hjalmar Söderberg. Ungefär hundra år gammal, men vilken läsupplevelse! Stockholmsskildring, goda personporträtt, filosofiska utsvävningar och spänningsläsning i en och samma bok.

Och trot eller ej, men filmatiseringen från 1942, i svart-vitt med Georg Rydeberg i huvudrollen, är faktiskt även den riktigt bra.

Lite terapi

En favoritblogg, Therapeutic Pictionary, har temat böcker och människors liv idag. Läs och filosofera.

Söndagsläsning

Söndag i solen. Läser Ford Madox Fords The Good Soldier från 1915. Om två överklasspar vars vänskap övergår i otrohet och svek. Påminner på många sätt om vissa av W. Somerset Maughams böcker - lågmält och reflekterande, men ändå odefinierbart spännande. Matchar med hatt för den rätta känslan.

Hur kommer masken in i bilden?

Den här blomman har fått fel namn. Hur kan den heta maskros? Vem som helst kan väl se att det är det här som verkligen är en solros!

En pina att minnas

Varför ska de här rörelserna vara så förbaskat svåra att få in i huvudet?

Man börjar ju förstås med hidari mahanmi no nekoashi dachi och sedan en hidari soto uke. Sedan är det bara några shuto uke, någon mae geri och ett par jodan uke. Fast åt rätt håll och i rätt ordning förstås.

Efter morgondagens träning måste Pinan Shodan sitta. Om det nu ska bli något nytt bälte på mig inom rimlig tid...

Litterär bildquiz 9

Förra inlägget håller kanske lite väl hög litteraturnörd-faktor, så vi toppar med en bildquiz till.

Vilken roman?
Den här ska väl ändå vara lite svårare...?

Fiktiva typer

Här om dagen gjorde jag återigen ett litterärt secondhandfynd. Den här gången Dictionary of Fictional Characters.

Direkt slog jag upp på "Gogol", en fiktiv figur jag har bloggat om tidigare, och fick därmed belägg för vad Henrik tipsade mig om i en kommentar, att en person med det samma namnet även förekommer i The Man Who was Thursday av G.K. Chesterton.

Utgiven i 1973 och huvudsakligen baserad på engelsk och klassisk litteratur lär det ju förstås vara en hel del fiktiva personer som inte finns med, men vem kan väl hejda sig från att lägga vantarna på ett sånt litet stycke kuriosa som den här boken när man väl kommer över den för den nätta summan av 10 kronor.

Litterär bildquiz 8

Dags för en bildquiz igen:
Vilken roman?

Inte särskillt svår den här, va'? Tror jag...

Mahler i litteraturen

Jag tycker jag träffar på Mahler överallt i böcker jag läser. Nu nyss i Milan Kunderas Immortality:

When her father died, Agnes had to arrange the funeral ceremony. She wanted the ceremony to be free of any speeches and to consist only of the Adagio from Mahler's Tenth Symphony, one of her father's favorite pieces of music. But this music is extremely sad, and Agnes was afraid that she might not be able to hold back her tears during the ceremony.

För några månader sedan träffade jag på Mahler i Philip Roths The Human Stain:

The last movement of Mahler’s Third Symphony. That was it. They pulled out all the stops. They played Mahler. Well, you can’t listen to Mahler sometimes. When he picks you up to shake you, he doesn’t stop. By the end of it, we were all crying.

Dessa två citat syftar ju förstås på den högst verklige kompositören Gustav Mahler. Jag har själv mycket liten kunskap om klassisk musik, men av dessa två citat förstår man ju att Mahlers musik inte verkar lämna många oberörda.

Men något som förbryllar mig är att en av personerna i John Ajvide Lindqvists skräckroman Hanteringen av odöda har fått heta just Gustav Mahler. Komponistens fiktiva namne är en högst alldaglig pensionerad journalist, och jag skulle så fruktansvärt gärna vilja fråga författaren vad som var anledningen till att denna romanperson fick den kände komponistens namn! För det kan ju inte bara vara en tillfällighet...?

Ett tidigare inlägg på temat fiktiva personer som har fått namn av kända verkliga personer handlade om Gogol.