You can fly!

Visste ni att människor kan flyga? Visste ni att "You can fly" inte bara är något som de gulliga barnen sjunger i Peter Pan-filmen, men att det verkligen är sant? Titta bara här:

En flygande människa kallas Birdman. Okej, de kanske inte flyger alldeles för egen maskin, men känslan måste komma bra nära när de glider iväg genom luften i sina wingsuits.

För att komma ännu närmare känslan av hur det är att sväva där uppe, kan man titta in på Birdmans hemsida och kolla på video (se till exempel 45 Bigway längst ner av filmklippen). Där kan man också köpa sig sin egen wingsuit. Men lova mig - om ni får blodad tand och bestämmer er för att börja flyga - lova att ni kommer tillbaka hit till Spectatia-bloggen och berättar för mig! Själv får jag nämligen kittlingar i magen bara av att titta ner från en lite lagom hög bro.

Förresten, Birdmen bloggar också, kolla bara här.

Småjobb

Som frilansare inom bland annat översättning kan uppdragen variera mycket i storlek. Men så små uppdrag som det jag fick här om dagen är rätt ovanliga. Jag skulle översätta en tvättlapp!

Här är förresten en tvättlapp för latmaskar:
Man ska väl vara glad att såna tvättlappar är rätt ovanliga, för det är däremot inget litet jobb att vara mamma till någon som har den inställningen.

Solens akvarium

Underbart

Underbart är det att sitta utomhus i kortärmat en torsdag i slutet på april. Underbart är det att titta på alla människor som går förbi samtidigt som man frossar i spännande smaker av libanesiska meze-rätter. Underbart är det - på restaurant Underbar i Drottninggatsbacken.

Jubileum - 100 inlägg

Och hur gick det här till? Jag tycker jag precis har börjat blogga, men sedan mitten av februari har det redan blivit 100 inlägg!

Det var roligt det här - mycket också tack vare alla trevliga och inspirerande besökare här på Spectatia-bloggen!

Hjärnstädning

När det ibland inträffar en lite lugnare arbetsdag försöker jag ta tag i att städa i ut- och inkorgarna i mailen och på datorns skrivbord. Efteråt känns det som att jag samtidigt har fått städat i hjärnan. Kan det här vara ett tecken på att man börjar utveckla en lite för stark symbios med sin dator?

Litterär bildquiz 7

Medan jag ägnar onsdagen åt helt andra saker än bloggande, kan den som vill få fundera på den här:

Vilken författare?

Uppdatering torsdag 26 april: Nu finns det lite ledtrådar bland kommentarerna, och flera kommer kanske till...

Att heta Gogol

För ett tag sedan läste jag Jhumpa Lahiris The Namesake (sv: I väntan på ett namn). Boken handlar om den indiska familjen Ganguli som invandrar till USA, och om hur livet där förtonar sig för familjen. Frågor kring identitet väcks till liv, och tar sig ofta mycket olika uttryck för familjens två generationer. Jhumpa Lahiri skriver enkelt och underhållande, samtidigt som hon belyser skillnader i kulturer och generationer på ett sätt som gör att man som läsare inser att det inte finns några enkla svar.

Huvudpersonen i The Namesake heter Gogol - ett inte alldeles vanligt namn som han får leva med eftersom hans far var en stor beundrare av den ryske 1800-talsförfattaren Nikolaj Gogol. Det underliga namnet Gogol blir en symbol för identitetsfrågorna som huvudpersonen tampas med.

Bara kort tid efter jag hade läst The Namesake råkade jag hitta en bok av den ursprungliga Gogol på en secondhandförsäljning, hans mest kända novellsamling Petersburgsnoveller. Ett sånt fynd måste förstås tas om hand och läsas, och vem hade trott att den gamle ryske Gogol verkligen var en stor underhållare! Hans Kappan och Näsan är riktigt humoristiska och absurda historier samtidigt som de riktar kritik både mot staten och mänskliga svagheter.

Moralen i den här lilla texten är med andra ord: Kommer du över en bok som på något sätt har en koppling till Gogol - antingen det är den gamle som fanns i verkligheten, eller den unge fiktive - så köp och läs. Att heta Gogol verkar borga för kvalitet.

Litterär bildquiz 6

Vilken roman?

Elegy

Är det någon gång vi verkligen känner vikten av att välja våra ord väl, så är det om vi någon gång måste hålla ett minnestal, det engelsmännen så vackert omtalar som en en elegy (klagosång), vid en begravning. I dagens Guardian finns en artikel där Charles Spencer, prinsessan Dianas bror, talar om vad han kände och tänkte om uppgiften att tala vid sin systers begravning.

I sådana stunder kan det finnas oändligt mycket att säga - samtidigt som det också kan kännas som att det absolut inte finns någonting att säga som spelar roll.

Den brittiske poeten Thomas Gray, som levde mellan 1716 och 1771, skrev den kända och mycket uppskattade Elegy in a Country Churchyard, varav första versen är så här:

THE Curfew tolls the knell of parting day,
The lowing herd wind slowly o'er the lea,
The plowman homeward plods his weary way,
And leaves the world to darkness and to me.

...och i sin helhet kan läsas på bartleby.com.

Litterär bildquiz 5

Hinner inte med att skriva särskilt många ord här på bloggen just nu, så vi kör en bildquiz till i väntan på mera fritid.

Vilken roman?

Litterär bildquiz 4

Vilken roman?

Varietas delectat

Livet som frilansare är omväxlande. Till exempel har gårdagen och dagen idag verkligen gett prov på vad omväxling kan innebära.

I går började dagen lite lugnt med frukost framför datorn på hemmakontoret, i sällskap med alla trevliga bloggar jag tittar förbi de dagar då arbetsmängderna inte är överhängande. Därefter en förmiddag med lite lugnt administrativt pysslande. Visst fanns det jobb att göra, men inga större mängder eller omöjliga tidsfrister. En sån dag kan man också passa på att lägga in en långlunch med en god vänninna. Sitta och mysa och prata om allt och inget, og glädja sig över det fina vårvädret som nästan känns som sommar redan.

I dag blev det panikuppdrag ute hos en ny kund. Jobbade med en stor brådisöversättning som i bästa fall skulle hinnas med innan dagens slut. Och när slutet verkligen började komma inom synhåll och vi som jobbade tillsammans med detta började andas ut, kraschade en fil med hälften av det färdiga materialet. Som för att stärka symboliken står regnet som spön i backen och himeln är är mörk och tung.

Det märkliga är kanske att jag trivdes precis lika bra båda dessa dagar. Omväxling förnöjer.

Litterär bildquiz 3

Vilken roman?

S:t Antonius

Idag tänkte jag ni skulle få hälsa på S:t Antonius, också kallad Antonius den store och Antonius Eremiten. Han levde mellan år 251 och 356, en stor del av sitt liv som eremit i den egyptiska öknen. Genom att många anslöt sig till honom och hans liv i öknen bildades världens första klostergemenskap, och S:t Antonius räknas därigenom som munkväsendets grundare.


Den här ikonen av S:t Antonius har jag målat när jag gick på ikonmålarkurs för några år sedan. Texten på ikonbilden: Jag har sett djävulens snaror utspridda över hela världen.

Den som vill veta mer om S:t Antonius kan t.ex. läsa på Wikipedia.

Litterär bildquiz 2

Som tur var fanns det fler än jag som tyckte det här var kul, så vi kör en till.

Den här gången gäller det att komma fram till en romantitel.

Whodunnit? Couldn’t care less.

Jag har gett mig in på att läsa deckare igen. Även om inte deckare är min grej så gillade jag i alla fall Denise Minas Sanctum rätt mycket, som jag skrev om strax innan påsk. I påsken knallade jag därför runt i Helsingfors på letande efter den första boken i Garnethill-trilogin, och lyckades hitta den i underbara Akademiska bokhandeln. Och nu sitter jag alltså och läser den här boken i lediga stunder.

Deckargenren heter med en gammal engelsk term "Whodunnits" eftersom hela grejen är att komma fram till vem som ”gjorde det” (Who done it?). Men jag kan inte för mitt liv känna något intresse för att få veta vem det var som gjorde det, oavsett hur positiv jag försöker vara. Känner jag blir lika seg i ögonen som då jag läste Brott och straff för ett tag sedan. Tankarna spårar ständigt ur under läsningen. Om detta är straffet, vad var då brottet?

En bok, ett citat - "On Beauty"

Det går trögt med läsandet just nu av någon anledning. Jag trippelläser dessutom, vilket jag inte brukar göra, och därmed blir inte heller böckerna avslutade särskilt snabbt. Därför fiskar jag fram ett citat från en bok jag läste för ett tag sedan, Zadie Smiths On Beauty som jag också skrev om i förra posten.

Even on this short trip to the bohemian end of Wellington – a journey that, having been traversed by car, offered no opportunity whatsoever for reading – she had brought along, in her knapsack, three novels and a short tract by De Beauvoir on ambiguity – so much ballast to stop her floating away, up and over the flood, into the night sky.

Jag kände mig otroligt mycket igen i den här beskrivningen av hur en av personerna i boken packar med sig alldeles för mycket att läsa i förhållande till resan hon ska ge sig ut på. Särskillt om jag ska resa någonstans där jag är osäker på om jag kommer att trivas packar jag ner böcker och allahanda utskrifter i stora travor. Känns som att det blir någon sorts mental nalle som ska hjälpa mig att behålla sinnesfriden.

Man kan lika gärna börja med början

Så här börjar Zadie Smiths senaste bok, On Beauty, som kom ut i 2005. För den som kan vara road av en mångfacetterad historia där två mycket olika familjer, med ännu fler olika personligheter, involveras i varandra och därmed ställs inför frågor som berör både ras, politik och kön, är det här en bok att rekommendera.

Och så här börjar en bok av E.M. Forster, Howards End, som kom ut nästan 100 år tidigare, 1910 för att vara exakt. Den här boken har jag inte läst, och kan därmed inte heller rekommendera den. Någon som däremot uppskattar E.M. Forsters bok mycket är just Zadie Smith, och det är ingen tillfällighet att dessa böcker öppnar på samma sätt. Enligt Zadie Smith är hennes On Beauty en direkt hyllning till just E.M. Forster och Howards End.

Lite roligt också att se hur dessa två öppningar återspeglar vad som är vanliga kommunikationssätt i respektive tidsperiod, brevet i 1910 och e-posten i vår tid.

Självporträtt i bunker

Världen - ur en golfbolls perspektiv

Tjena hyena

Har blivit uppmanad av Jill att skriva 6 egendomliga saker om mig själv. Nu har jag redan fått den uppmaningen tidigare, och beskrivit mina egendomligheter här. Men så där i efterhand (är det inte alltid då man kommer på de sakerna man verkligen skulle ha sagt?) har jag kommit på en sak till som nog skulle kvalificera för egendomlighetslistan.

Min egendomlighet nummer sju, eller kanske egentligen nummer ett - eftersom den nog är den mest egendomliga - är att jag en gång var väldigt nära att köpa en uppstoppad hyena på auktion.

Tänk vad trevligt att komma hem efter en lång arbetsdag (nuväl, det var på den tiden jag hade ett normalt jobb att komma hem ifrån som normala människor) och titta till sitt husdjur som stod där precis lika snällt som då man gick iväg på morgonen. Inget kissnödigt, skällande, ylande och hoppande husdjur. Bara en lugn och glad hyena. Tjena!

Okej, knasigt, fast kanske inte så jätteknasigt, eftersom jag inte gjorde det. Nära skjuter ingen hare liksom, eller hyena i det här fallet. Det allra knasigaste är kanske att jag titt som tätt ångrar att jag inte gjorde det.

Särskillt får jag ett litet sug i magen efter min long-lost-hyena när jag ser på tv-serien Scrubs och avundas JD hans förhållande till sin kära Rowdy.

Litterär bildquiz 1 - Recyclad post

Jag har beslutat att vara lite miljömedveten och återvinna en av de första inläggen på den här bloggen. Så där i början på februari, när jag precis hade börjat blogga, hade jag inte så många besökare, och ännu färre med litteraturintresse, varför jag inte heller fick in några svar på quiz'en. Alltså får ni nu, eminenta bloggläsare, chansen att svara rätt på denna litterära bildquiz.

Frågan är: Vilken författare? Bilderna symboliserar för- och efternamn.



Fast vad priset ska bli har jag inte klurat ut ännu...

Ankdans i ankdammen

Vem var det som sa att endast tranor är bra på att dansa?

Läsvilla?

Nu blev det så där konstigt igen. Jag läste följande rubrik i Svenska Dagbladet:

Var sjätte bär på fetmagen

Och artikeln var illustrerad med den här bilden:

Hm... Var sjätte bär på fetmagen.
Fet-magen?

Nehej, fetma-gen. Anlag för fetma. Jaha...

Update 23:00 - Där upptäckte de det själva, och förtydligade rubriken till "fetma-gen". He he...

Försenade påskliljor

I wandered lonely as a Cloud
That floats on high o'er Vales and Hills,
When all at once I saw a crowd,
A host of golden daffodils;
Beside the lake, beneath the trees,
Fluttering and dancing in the breeze.

Okej, påsken är över, jag vet. Jag hade faktiskt tänkt vänta till nästa påsk med att plåga er med Wordsworths The Daffodils (kan läsas i sin helhet på The Wordsworth Trust) och den här bilden på mig själv sittande i en skotsk äng med påskliljor. Men nu när jag precis upptäckte att någon engelsk turistbyrå har gjort en rap-version av Wordsworths klassiska dikt framförd av en knäpp ekorre kunde jag bara inte hålla mig. Kolla in videon här.

Tuff, tuff, tuff!

Här kommer bloggtåget. Tuuuut!

Jag har blivit uppmanad av Järnladyn att koppla någon vagn till bloggtåget, och det gör jag så gärna. Vagnarna ska bestå av någon blogg man gärna vill uppmärksamma lite extra, sedan får de hänga på om de vill och utmana andra för att förlänga tåget ytterligare. Jag väljer följande:

Cornelia läser: Som läser mycket olika litteratur och delger oss sina intressanta personliga reflektioner kring dessa.

Ord om annet: Som skriver underbart finurliga berättelser som jag tycker flera ska få ta del av. Här går bloggtåget alltså över till Norge.

Uppdatering 070413: Det här verkar kanske inte vara en riktigt bra grej ändå, visar det sig (läs mer här). Jag har därför tagit bort originallistan, men låter ovanstående rekommendationer stå kvar, eftersom jag gärna vill berätta för andra om dessa trevliga bloggar. Beskrivningen av Järnladyns blogg behåller jag också av samma anledning:

En järnladys dagbok, för att här blandas vardag och viktiga frågor, det finns en glimt i ögat och ofta många bilder.

Bökigt

Det finns massor av bra grejer med att ha eget företag. Men att sköta bokföringen är definitivt inte en av dem. Om man inte har en naturlig fallenhet för siffror, utan hör till dem som istället ägnar största delen av sin tid åt att fippla runt med ord, är bokföringen en syssla som orsakar stor vånda långt innan man börjar befatta sig med den i praktiken.

Med fullt fokus på att hålla tungan rätt i munn försöker man att få rätt på det hela. Debit konto dittan och kredit konto dattan. Verifikationsnummer där och sedan bör totalsumman helst stämma där...! Inte det, nej. Suck...

Någon klok person kallade en gång detta för bökföring. Jag instämmer.

Svar på litteraturquiz

Vad roligt att så många ville vara med och leka! Och precis som jag trodde lyckades ni i det samlade bloggläsarkollektivet klura ut dessa två böckers upphovsmän, Jack Kerouac och Stephen King.

MEN... visste ni att Anton Chekhov var först? För så där ungefär hundra år sedan knåpade han nämligen ihop en hel drös kortare historier, varav en heter On the Road och en annan Misery. Jag har inte hunnit läsa just dessa historier, men jag har läst ett par andra av Chekhov och de var riktigt äventyrliga och bra.

Tipset, som jag utlovade som pris i tävlingen, är den här länken till en plats på webben där man kan frossa i Chekhov-historier. Rekommenderas att till exempel läsa som godnattsaga åt sig själv.

Litteraturquiz

Vem har skrivit On the Road och vem har skrivit Misery?

Anyone...?

Helsingforspåsk - Domkyrkan och Uspenskijkatedralen

Så, nu får det vara nog påskbloggat. Jag avslutar dessa poster om årets påsk i Helsingfors som jag började, nämligen på det kyrkliga temat, med de två vackra kyrkobyggnaderna som dominerar stadsbilden.

Domkyrkan:

Och Uspenskijkatedralen:

Helsingforspåsk - underbart italienskt på Toscanini

En fascinerande modern men ändå trevlig interör har den italienska restaurangen Toscanini som ligger i bottenvåningen på designhotellet Klaus K.

Pasta som verkligen smakar hemmakavlad och nygjord är en delikatess. Därtill en sås på salsiccia där färska kryddor som rosmarin och vitlök märks i varje tugga, och ett mustigt italienskt vin att dricka, gör att man sjunger pastans lov hela vägen hem efter middagen.

Helsingforspåsk - uppåt väggarna

Vägg vid en parkering på Skatudden:

Spännande perspektiv på Kiasma (museet för nutidskonst):

Helsingforspåsk - Bonnig lunch på Zetor

Vill man ha en annorlunda lunch mitt i storstan kan man äta på Zetor Restaurant. Zetor är som alla(?) vet ett traktormärke och här är det bonnigt värre.

Interiören ser till exempel ut så här:


Menyn så här:


Och maten serveras så här:


Den var dessutom god - om man inte är ute efter två haricot verts korslagda på franskt vis. Själv drömmer jag fortfarande om renlevermoussen.

Min utsände manlige medarbetare dokumenterade herrtoans interiördesign med tapet av gamla pin-up-tidningar:

Helsingforspåsk - Via Crucis

Passionsspelet Via Crucis (Korsets väg) uppförs varje påsk som gatuskådespel framför domkyrkan vid Senatsplatsen och som procession genom Helsingfors gator. I år samlades ungefär 8.000 åskådare i skymningen för att ta del av denna stämningsfulla påsktradition.

Den här gången är det inte jag som har trixat med färgfilter. Så här vackert var det i verkligheten också. Fast det var kallt.

Påsklov

Knallar iväg på ett par dagars påsklov...

Långfredag - Renhetens pris

Dominikanerklosteret i Burgos,
langfredag,
anno domini 1550.

Tre uker har gått siden jeg sist var i stand til å sysle med disse blad. I mellomtiden er min halsbyll skåret for annen gang, med stort blodtap och tvilsomt resultat. Palmesøndag var min tilstand så alvorlig at prioren prøvde å bevege meg til å motta sakramentet. Men jeg avslo og snudde meg inn mot veggen uten å gi ham noen nærmere forklaring.

Raderna ovan är hämtade från boken Renhetens pris av den norska författaren Bergljot Hobæk Haff. Vi befinner oss här ungefär mitt i boken, och det vi läser är den spanska munken Desiderius' anteckningar från en långfredag under inkvisitionen. Hans uppdrag är att efterforska den unga nunnan Beatrize som sägs ha fött djävulens barn. En spännande och mycket välskriven bok.

Mina egna efterforskningar visar tyvärr att Bergljot Hobæk Haff, som är en mycket välrenommerad och spännande författare, inte är översatt till svenska. Men för de som inte vågar ge sig på att läsa på norska kan jag berätta att en annan av hennes böcker, Skammen, i alla fall är översatt till engelska. Jag kan även varmt rekommendera denna, där hon som flera andra författare utforskar det intressanta ämnet skam.

Om jag nu ska rekommendera påskdeckare...

Deckare är inte helt min grej. Men eftersom det nu är påsk ska jag ändå rekommendera något åt deckarhållet, Denise Minas Sanctum (sv: Det heligaste).

Historien berättas av Lachlan Harriot vars fru Susan är åtalad för mord. Den mördade är seriemördaren Andrew Gow som gått i terapi hos Susan. Lahlan Harriot ägnar tiden medan hans fru sitter häktad till att gå igenom hennes papper för om möjligt att kunna hitta något som kan hjälpa henne ur situationen. Fast under tiden han gör sina undersökningar blir han själv mycket osäker på vad som verkligen är sanningen.

Denise Mina skriver spännande och nyanserat, och för mig som inte tycker att "undrar vem det var som gjorde det" räcker som plot, utan gärna vill ha lite mer psykologiska klurigheter, var det här en bok som höll mig engagerad hela vägen ut.

Har även hört mycket bra om Garnet Hill-trilogin av samma författare, så det kommer nog bli mer Denise Mina framöver.

Läsrapport, första kvartalet -07

Okej, dags att kvartalsrapportera! Som egenföretagare brukar jag få starka olustkänslor av allt som smakar av ekonomisk rapportering, men en litterär kvartalsrapport inspirerad av Bokhororna gör jag däremot väldigt gärna.

Jag har inga mål för min läsning vad gäller antal lästa böcker på ett år, och eftersom jag blandar hej vilt mellan att läsa på engelska, svenska och norska blir det heller inget vidare tempo i läsningen. De sista åren har det brukat bli ungefär en bok i veckan, men på det här första kvartalet har det bara blivit tio stycken, så jag listar lika gärna allihopa i den ordningen jag läste dem:

Philip Roth - The Human Stain
Michel Houellebecq - The Elementary Particles
Lotte Mjöberg - Att sluta cirkeln - Aboriginerna, Eric och jag
Ian McEwan - Enduring Love
Horace Engdahl - Meteorer
W. Somerset Maugham - The Painted Veil
Philip Roth - The Ghost Writer
Stian M. Landgaard - Herrer i åndenes rike
Michel Faber - The Hundred and Ninety-Nine Steps
Philip Roth - Deception

Många av dessa tyckte jag mycket om, men den absoluta favoriten var The Human Stain. Har inte bloggat om den, inser jag just nu, men en del av de andra har jag bloggat om, så det är bara att följa länkarna. The Human Stain får jag lov att komma tillbaka till.

En bok, ett citat - "Deception"

Senast avverkade bok var Deception av Philip Roth, en berättelse i en något annorlunda form. Hela boken - som i och för sig inte är särskilt tjock - består av dialoger, utan att man ens får riktigt klart för sig vem som till en var tid säger vad. Temat är bland annat svek och otrohet, men i ett större perspektiv även den eviga diskussionen om fakta vs. fiktion. Om detta sista säger Roth så här:

I write fiction and I’m told it’s autobiography, I write autobiography and I’m told it’s fiction, so since I’m so dim and they’re so smart, let them decide what it is or it isn’t.

Ofta lite grumpy old man över hans sätt att uttrycka sig. Men jag gillar honom skarpt.

Och förresten, det är en bok med ett mycket finurligt slut detta. Utan att jag ska avslöja mer.