Bloom rekommenderar, del 3: Thomas Pynchon

I serien Bloom rekommenderar har vi nu kommit till Thomas Pynchon. Att Pynchon är en underlig typ kom jag snabbt underfund med då jag började söka information om honom. Ja, faktiskt så underlig att den här bilden från 1957 är en av de få som finns på honom. Inte direkt någon utåtriktad typ, alltså.

På drift mellan hyllorna i ett antikvariat i Växjö i somras kom jag över Pynchons Vineland, och beslöt därmed att den fick bilda utgångspunkt för min bekantskap med honom. Boken blev mitt sällskap på stranden under några av sommarens få soliga dagar, men efter ganska få sidor kom jag underfund med att jag nog skulle få användning för min envishet vad gäller att läsa ut böcker jag har givit mig i kast med. Vineland var inte helt lätt att läsa, och är sannerligen inte helt lätt att beskriva heller.

Settingen är någon sorts hippiemiljö i norra Kalifornien, och huvudhandlingen kretsar kring Zoyd Wheeler och hans dotter Prairie som försöker leta reda på Prairies försvunna mamma. Men det här är så spejsat, och Pynchon flippar hela tiden ut i såna hejdlösa beskrivningar och associationer kring ämnen som droger, drogpoliser, rockmusiker, FBI, maffia och martial arts att det bitvis blir rätt svårt att hänga med.

Men trots att handlingen och stilen det här är skrivet i inte direkt tilltalar mig är det ändå något som fascinerar. För man kan inte låta bli att imponeras över Pynchons detaljkunskaper om de märkligaste ämnen. Och rätt vad det är sitter jag och skrattar, helt enkelt för att han ibland ser och beskriver saker så fasligt fyndigt.

Så något är det väl ändå med Pynchon, men inte tillräckligt till att jag springer iväg och köper upp mig på hans kompletta författarskap. Nej, den här bekantskapen får nog räcka för mig ett bra tag.

Dock har jag funnit tröst i min förvirring. När boken kom ut i 1989 skrevs den här artikeln i The New York Times, och följande citat av artikelförfattaren visar att det inte bara är min hjärna som inte riktigt räcker till när det gäller att greppa Pynchon:

Instead of telling a coherent story in Vineland, Mr. Pynchon improvises like a jazz musician.
… like so much of the novel, I can't entirely make sense of it.

Thomas Pynchon lever mycket tillbakadraget, ger aldrig ger intervjuer och söker på alla sätt hålla sig borta från medias uppmärksamhet. En gång i 2004 dök han dock upp i tecknad form i The Simpsons, och han ska även ha gjort sin egen röst i det aktuella avsnittet av serien.

En författare som Pynchon får förstås en del mycket ivriga anhängare, och det har uppstått en sorts kult kring hans skrivande. För de som vill bekanta sig mer med Pynchon finns både den här och den här sidan med fylligt material.

Bloom rekommenderar, del 1 – Philip Roth
Bloom rekommenderar, del 2 – Cormac McCarthy
Andra bloggar om: litteratur, böcker, Thomas Pynchon, Harold Bloom

intressant.se