Books ’n’ Booze

Nyfikenheten inför människor som läser på offentliga platser diskuteras lite då och då bland bokbloggarna. Själv blir jag nästan lite frustrerad när en medresenär som sitter och läser på tunnelbanan håller boken i en vinkel som gör att jag inte kan se framsidan. För att inte tala om bokfodralen, som sabbar alla mina chanser att få läsinspiration. Men jag ska inte tjata om det nu igen.

Jag är dock inte en så modig människa att jag skulle våga börja prata med en villt främmande bokmal på tunnelbanan. För det vet ju alla att där vill man vara i fred i sin egen lilla mentala värld. Däremot skulle jag tycka det var alldeles förträffligt om någon frågade mig vad jag läser och började prata böcker någonstans mellan Rådmansgatan och T-centralen. Det har dock aldrig hänt.

Stor är därför min glädje över att ha upptäckt en annan typ av offentligt rum där det inte alls verkar sitta lika långt inne att lägga näsan i andra människors läsande. När jag sitter på puben och läser (vilket får det att låta som om jag sitter på puben var och varannan dag – det gör jag faktiskt inte) har det snarare blivit regel än undantag att någon fullständigt främmande människa kommer fram och frågar vad jag läser. Och inte är man sen, med en gyllene ale framför sig och ett uppdämt behov av att prata böcker inom sig, att lägga ut om sina läsupplevelser.

Här om sistens var det I Married a Communist jag läste medan jag satt i baren och hängde. Därmed fick pubbesökaren som råkade fråga vad jag läste förstås en av mina vanliga dosor med Philip Roth-hyllning. Och det vet ni ju precis hur det känns.

En klippa med utsikt

Eftersom Stavanger tydligen är Europas kulturhuvudstad 2008, och man därmed kan se den egendomligt fyrkantiga klipplattån Prekestolen på reklamaffischer lite varstans för tiden, tar jag tillfället i akt att publicera ett par bilder på mig själv som bergsbestigare på just Prekestolen.

Kittlade rejält i tårna, måste jag medge. Men utsikten är underbar!

En bok, ett citat – The State of the Art

Har läst Iain M. Banks novellsamling The State of the Art, vilket har fått mig att fullständigt mot mina normala preferenser allvarligt överväga att börja läsa sci-fi, närmare bestämt Banks Culture-romaner.


Ur novellen Piece:

What do you do with these peope? […] Reason shapes the future, but superstition infects the present.
And coincidence convinces the credulous. Two things happen at the same time, or one after another, and we assume there must be a link; well, we sacrificed a virgin last year, and there was a good harvest. Of course the ceremony to raise the sun works – it comes up every morning, doesn’t it? I say my prayers each night and the world hasn’t ended yet…
Dung beetle thinking. Life is too complicated for there not to be continual coincidences, and we just have to come to terms with the fact that they merely happen and aren’t ordained, that some things occur for no real reason whatsoever, and that this is not a punishment and that is not a reward. Good grief; the most copper-bottomed, platinum-card proof of divine intervention, of some holy master-plan, would be if there were no coincidences at all! That really would look suspicious.

För den som undrar ser en dyngbagge ut så här:

Kan ju vara kul att veta, nu när vi har ett hum om hur den tänker.

Passa dig!

Tanken är att inläggen på den här bloggen i all huvudsak ska handla om litteraturrelaterade ämnen, men ibland får man göra undantag.

Från en bestört bekant har jag idag fått ett mail med följande text, och jag tycker det känns viktigt att sprida denna information:

Fick nyss reda på att man kan få se alla personliga passupplysningar via Internet genom Schengens databaser. Utan att ange lösenord! Nyss hittade jag mitt eget pass med serienummer, bild och allt. Kolla själv på nedanstående länk. Vad är det för värld vi lever i?!

Länk till passupplysningar via Internet.

En bok, ett citat - I Married a Communist

"Politics is the great generalizer," Leo told me, "and literature the great particularizer, and not only are they in an inverse relationship to each other - they are in an antagonistic relationship."

Andfådd, tårögd och imponerad avslutade jag läsningen av den här i söndags.
Årets bästa så här långt.

Min nya

Äntligen har jag hittat en ny, en som passar för mig! Som några av er kanske kommer ihåg var jag mycket ledsen då det tog slut med den förra, och under tiden har jag försökt tycka om andra, har försökt ha en positiv inställning. För det var ju så många som sa att det här måste vara rätt för mig. Men den rätta känslan uppstod aldrig.

I går kväll var det första kvällen med den nya. Det var nästan lite nervöst, för jag hade förstås höga förväntningar. Men det kändes genast hur rätt som helst, och jag bara VET att vi kommer ha en hur lycklig framtid som helst. Redan i kväll ska vi ses igen. Jag har äntligen hittat en ny tv-serie att tycka om!

Livet är härligt!

Långrandigt?

Har länge tänkt jag skulle läsa Ayn Rand. Hennes Atlas Shrugged verkar vara en bok som man antingen gillar skarpt eller ogillar lika skarpt, det finns några som näst intill verkar ha den som sin bibel, och jag blir som alltid nyfiken på vad jag själv skulle tycka.

När jag igår vandrade runt i Akademibokhandeln kände jag att det var dags att gå till införskaffning. Jag begav mig upp till skönlitterära avdelningen för engelsk pocket, letade mig fram till R i hyllorna… och upptäckte till min fasa att Atlas Shrugged var satt i mycket liten stil på fullpackade sidor och var över 1000 sidor lång!

Den fick inte bli med hem igår. Jag ogillar nämligen att lägga bort en bok halvläst och måste känna efter lite till om jag ska ge mig på det där projektet. Medan jag känner efter passar jag på att kasta ut frågan till er: Är det någon som har läst? Bör jag läsa? Är det värt det?!!!

Majsigt

Två åttaåriga snillen spekulerar vid matbordet:

Det är konstigt att det heter majskolv. Det ser ju ut som det skulle heta majskorv.


Och vart rimmen och ordassociationerna sedan tog vägen ska jag inte gå i detalj om.

Igenom hjärnan

I Översättarens anmärkningar citerar Erik Andersson George Painter som vid något tillfälle ska ha uttryckt sin misstro mot en översättning med orden:

…hela texten har en obestämbar men allt genomsyrande prägel av att ha passerat igenom en hjärna av sekunda kvalitet.

Ja, så kan det förstås vara ibland.

En bok, ett citat - Stranger on a Train

Den började ju bra, den här boken. Men som sagt tycker jag det hela spårade ur. Alltså plockar jag ett citat från sidan två, där Jenny Diski på ett mycket bra sätt formulerar något jag själv ofta tänker kring berättelser, det vare sig böcker eller filmer, som knyts ihop så där prydligt på slutet.

…neat endings are the worst; the rounded closure that rings so true and so false, the harmonious conclusion that makes sense of the beginning and of all that happened in-between, and makes a lie of what you know about the conduct of your life, a lie of you.

Originellt

Hade funderingar på att läsa Åsne Seierstads Ängeln i Groznyj, och började leta efter en norsk utgåva. Men inte sjutton fanns det någon sådan, och det i en nätbokhandel som brukar kunna tillfredsställa mina märkligaste läsbehov.

Efter mycket forskande lyckades jag komma fram till orsaken, i original heter den något så annorlunda som De krenkede. Frågan löst, återstod bara att beställa.

Nehej, inte det. En snabb blick på priskolumnen avslöjade att den norska utgåvan kostade hela 389 kronor, mot 169 som jag hade kommit undan med om jag hade valt att läsa den översatt till svenska, alternativt 197 på engelska. Det ska tydligen inte löna sig att läsa norska böcker på originalspråket.

Så jag väntar nog tills den kommer i pocket. Det finns ju annat att läsa under tiden. Faktiskt flera hyllmeter bara här i min ringa bostad.

Det ska inte vara lätt

Det ska tydligen inte vara lätt, att låta bli att köpa böcker alltså. Gör man en liten tripp till Västerås för ett par dagars konferens tror man ju inte det finns någon överhängande risk för att tappa kontrollen över sitt bokhandlande. Tror man inte, nej. Tänk vad fel man kan ha.

Redan vid avfärden fanns det i resväskan ett oproportionerligt antal böcker ifall mycket lästid skulle ges (vilket ett snabbt öga på konferensprogrammet egentligen borde ha undanröjt alla misstankar om). Och då finns det egentligen inget behov av att finkamma båda Pocketshop-butikerna på Centralen i väntan på tåget. Men man kan ju göra det ändå. Då kan man till exempel hitta den mycket intressanta In Spite of the Gods av Edward Luce.

Under en halvtimmes lucka i programmet kan man testa sin näsa för ”fri antikvariatsuppspårning”, dvs. försöka hitta antikvariat endast genom att gå på känslan av var sådana borde finnas. Och lyckas man då så måste man ju i alla fall få unna sig Hjalmar Söderbergs Varia.

Ett signerat exemplar av Erik Anderssons Översättarens anmärkningar var det som tidigare nämnt orimligt svårt att motstå efter att ha hört författarens föredrag.

Och är det rea i Norstedts monter kan man rätt vad det är ha råkat fynda 10 kilo språk- och ordböcker. Tur man har resväska på hjul. Värre var det att släpa upp den för de tre trappstegen till tågvagnen vid hemfärd. En bok till och jag hade fått stanna i Västerås för oöverskådlig framtid.

Höll förresten på att glömma ett bokmärke som också kom i min ägo under helgen, modell ”platt katt”. Fast det vägde i alla fall inte särskilt mycket.

Att tolka Tolkien

Har varit på Sveriges Facköversättarförenings årskonferens i helgen och bland annat haft förmånen att lyssna till Erik Andersson berätta om sin nyöversättning av The Lord of the Rings. Just det kunde jag med stort nöje ha gjort betydligt längre än en halvtimme. Det är när jag tar del av hans tankar kring översättningsarbetet jag känner att jag äntligen har något för att ha plågat mig igenom såväl The Hobbit som första boken i trilogin.

Så nu läser jag Erik Anderssons Översättarens anmärkningar. Och jag har oerhört mycket lättare för att leva mig in i dramatiken och våndan i översättarens många dilemman än i Frodos storögda irrande i Tolkiens fantasivärld efter den där ringen.




Uppdatering: En bloggläsande tolkienist har gjort mig uppmärksam på att Frodo inte irrar runt efter ringen, utan med ringen. Ett exempel som i alla fall funkar fint för att illustrera djupet på mitt intresse för de små hobbitarnas förtvivlade strapatser.

Typiska typer

I lediga stunder kan jag falla i funderingar över vad den som sökte på “manligt typsnitt” egentligen var på jakt efter då vederbörande hamnade på min blogg.

Tanken hade aldrig tidigare slagit mig att typsnitt kan vara manliga eller kvinnliga, men det är klart, när man börjar fundera… Man kanske skulle göra någon statistisk undersökning och se vilka typsnitt som så att säga är typiska för manliga respektive kvinnliga bloggare.

Lång dags färd mot ingenstans

Jahapp, så har man försökt bekanta sig med Jenny Diski. En författare som ”alla”, och kvinnor i synnerhet har jag märkt, har talat mycket varmt om.

Eftersom det bjuds för lite tid till sammanhängande läskoncentration för tiden valde jag hennes Stranger on a Train, en sorts reseskildring från USA, då den verkade vara något man kunde lägga bort och plocka upp igen utan att behöva köra hjärnan i rewind för att försöka minnas komplicerade handlingar och persongallerier.

Och den började ju lysande. Under läsningen av de första två kapitlen kände jag att jag var på spåren av en ny favorit. Funderingarna om litteratur och symboliken i cirklar och linjer (Circles and straight lines) var en ren fröjd, och den underbara filosofiska känslan av att vara mitt i ingenstans, på väg över Atlanten med ett långsamt fraktfartyg, (Magic Monotony) var en läsresa som gärna kunde ha varat längre för min del.

Men sedan tappade hon bort mig någonstans under resans gång. Hon satte sig på ett tåg, och sedan på ett till och ett till. Och det var ingen hejd på vilka märkliga och excentriska människor hon träffade under sitt tågande. Och alla ville de prata med henne och berätta om sig själv. Lite småkul i början, men efter ett tag kändes läsningen lika lite intressant som författarens utsikt från tågfönstret över det amerikanska ödelandet, eftersom den ena underliga personligheten ständigt avlöstes av den andra utan att det kändes som det fanns någon större anledning att upplysa mig om det. Och när boken var slut var jag lika glad för det som Jenny Diski var för att komma hem igen.

Så nu undrar jag bara, borde jag ge Jenny Diski en chans till? Något mer skönlitterärt kanske? Tips, kommentarer och synpunkter av alla de slag mottages tacksamt.

Andra bloggar om: litteratur, böcker, jenny diski

En bok, ett citat - The Master and Margarita

Cowardice was undoubtedly one of the most terrible sins. Thus spake Yeshua Ha-Notsri. No, philosopher, I disagree - it is the most terrible sin of all!


Smakprov från uppsättningen på Stockholms Stadsteater finns här.

Läshyllan 080419

Lite information

Som upplysning till den person som hittade hit genom att söka på “vilka kända svenskar har födelsedag 2008?” vill jag bara informera om att det torde vara de allra flesta.

En bok, ett citat - Invisible Cities

You reach a moment in life when, among the people you have known, the dead outnumber the living. And the mind refuses to accept more faces, more expressions; on every new face you encounter, it prints the old forms, for each one it finds the most suitable mask.

Invisible Cities, Italo Calvino